Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om våra dagars Bulgarien. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 M. EHRENPREIS
föreföll han mig beundransvärd i sin personliga oböjlighet och
oförstörbara lifsenergi. I hans närhet har man den bestämda
känslan: detta är en hel och obruten människa, jå, mer än så:
en, som icke kan brytas. Hans blick är fast och skarp, hans
uttryckssätt kristallklart och bestämdt, hvarje hans rörelse
laddad med vilja och energi — en född härskare, äfven om ingen
krona krönte hans hufvud. Allt hos honom är fasthet och
målmedvetenhet. Hos honom finnes intet af Cunctator, intet »om»
och »men», intet ängsligt lyssnande och spanande till höger
och vänster, intet tveksamt klenmod. Allt hos honom synes
säga: Sic volo, sic jubeo, men under klokt iakttagande af
konstitutionella former. Hans härskaremaxim synes vara: böja
eller brista. Och att böja lyckades han nästan hvarje gång, till
bristande kom det aldrig. »Jag är icke den, som klibbar mig fast»,
hörde jag honom en gång säga. Detta uttryck innehåller
måhända hans mest träffande själf karaktäristik. Just detta »att
icke klibba sig fast» är hufvudkällan till hans stora
oförskräckthet inåt och utåt, hans beslutsamhet, hans förmåga att djärft
gripa till i ödesdigra, afgörande stunder- Klibba sig fast vid
tronen? Nej, hellre vara en oberoende privatman än en krönt
lakej. Denna grundkänsla drifver honom att lösgöra sig ur det
hårdhändta ryska famntaget (den lille Balkanfursten i opposition
mot alla ryssars mäktige behärskare!) samt alt söka och finna
sin egen väg till Macedonien. Denna grundkänsla gjorde honom
också immun inåt mot gatans tyranni och mot förmätenheten
hos en demagogi, som delvis svingat sig upp på axlarna af ett
politiskt färgblindt bondevälde. Konung Ferdinand ville icke fmna
sig i att vara gatans lakej. Han visste att det i Bulgarien icke
är nog att härska, man måste också regera. Den ryske
ståthållaren Dondukov hade 1879 gifvit det unga
bondefurstendö-inet en öfverspändt demokratisk författning (folkvälde och
analfabeter!); konung Ferdinand gaf sitt land ett fulländadt
folkskoleväsen, som icke behöfver sky någon jämförelse. I
half-vuxna handtverksgesällers rökiga samlingssalar skreko
demagogerna sig hesa för folkvälde emot tsarvälde; under tiden
genomdrog konung Ferdinand sitt land med ett vidtutgrenadt
järnvägsnät (»jag är den främste lokomotivföraren i Bulgarien» skämtade
han en gång), byggde vägar, läroanstalter och teatrar, slöt
handelsfördrag.
Oförgätligt är mig mitt sista sammanträffande med konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
