Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Japan och »Ostasiens Monroedoktrin» - Delcassé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 DAGENS FRÅGOR
liga statsunderstöd. Den imperialistiska politik Japan under den sista
mansåldern så framgångsrikt fullföljt har skapat en skicklig
diplomati, en ypperlig armé och en flotta på höjden af stridsduglighet.
Men den har ännu icke lyckats skapa det materiella underlaget för
denna stormaktspolitik. På denna punkt ha Japans amerikanska
vedersakare sin uppmärksamhet inriktad. »Japan», slutar Crow sin bok,
»är ett hot ej blott för Förenta staterna utan för den västerländska
odlingen i dess helhet; men vårt skydd ligger i den japanska statens
inneboende svaghet.»
Deleassé. Delcassé tillhör de statsmän, om hvilka man med fullt
skäl kan använda Schillers bekanta och ofta citerade
ord i prologen till Wallenstein:
Von der Parteien Gunst und Hass verwirrt
schwankt sein Gharakterbild in der Geschichte.
Lidelsefullt beundrad af sina vänner och bittert klandrad af sina
motståndare har han ännu aldrig blifvit föremål för någon objektiv
och opartisk granskares omdöme. I en för någon tid sedan
utkommen liten skrift med titeln La diplomatie francaise. L’oeuvre
de M. Delcassé (Paris, Berger-Levrault, 1916) författad af Georges
Rcynald, medlem af den franska senaten och sekreterare i
Commis-sion des affaires étrangéres har emellertid gjorts åtminstone ett
försök att bedöma hans verksamhet utan att förfalla vare sig till
pane-gyrik eller till öfverdrifvet klander. Att studera den är att taga en
liten repetitionskurs i de senast förflutna decenniernas diplomatiska
historia, hvilket ingalunda saknar sitt intresse. Författarens ställning
ej mindre än det förhållande, att hans arbete erkännsamt anmälts i
den ansedda Revue critique, utgöra en god borgen för de meddelade
uppgifternas trovärdighet.
Under sju år 1898—1905 residerade Delcassé utan afbrott vid Quai
d’Orsay; han kom därvid flera gånger i tillfälle att på ett afgörande
sätt ingripa i Europas öden och visst är, att man ännu icke är i
stånd att tillfullo öfverblicka konsekvenserna af hans verksamhet.
Namnen Fashoda och Tanger, som känneteckna början och slutet af
denna period i den franska utrikespolitiken, vittna tillräckligt tydligt
om den roll han spelat i förspelet till det drama, som världen nu
bevittnar.
Enligt Reynalds uppgift har Delcassé redan vid tillträdandet af
utrikesministerposten klart fattat sin generella plan för den franska
utrikespolitiken. Det kommande kriget med Tyskland utgjorde den
punkt, kring hvilken hela hans åskådning rörde sig, och med
hänsyn härtill ville han skapa ett system af allianser, som skulle
tillförsäkra Frankrike antingen väpnadt understöd eller i hvarje fall en
välvillig neutralitet vid en sammandrabbning med grannen på andra
sidan Rhen. Ryssland var redan vunnet; det återstod att vinna
England och Italien. Därför började Delcassé en serie af
förhandlingar med England, som så småningom, då upphetsningen efter
Fashodakrisen lagt sig, ledde till ett preliminärt resultat af den gynn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
