Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kråkspråk och svenska. Några principspörsmål rörande långods och nybildningar i vårt språk. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sämre uttryck i stället. Har man då bara vanliga
skolkunskaper i modersmålet, går det ju någorlunda, ty då griper man
gladeligen till första sämsta tyska ord i den lugna villfarelsen
att det är svenskt. Med några vetenskapliga insikter i språket
blir man genast litet ledsnare: man har en visserligen nött och
förslöad, men ändå inte alldeles domnad språklig skamkänsla
som säger att det ju skulle vara svenska man skrifver och inte
tyska. Lyckas man inte i tid bita hufvudet af skammen, blir
det ettervärre ju längre det lider. Man finner sig stå alldeles
intrasslad i tyska, och att göra sig lös går endast till en ringa
del samt kräfver mycken tid och möda. Lycklig då den, som
kan döfva sitt samvete med engelskt opium och således låta
intala sig att största möjliga mängd lånord är till största
möjliga gagn för ett språk! Är man litet mera kritiskt lagd, kan
man emellertid inte kväfva en till visshet gränsande misstanke,
att den engelska läran om långodsets utmärkthet är gjord ad
hoc, och man kan inte låta bli att undra, hvad fel de engelska
orden hade, eftersom de på jämförelsevis få undantag när
slängdes bort. Engelskan är förvisso ett klart och uttrycksfullt språk;
men kan någon på allvar påstå, att den vore sämre, om den
hade flere engelska och färre romanska ord? Många af de
senare äro långsläpiga och krångliga, och det kunde ha
åstadkommits mycket bättre och kortare rent engelska ord för samma
begrepp. Men nu är engelskan en gång för alla så ohjälpligt
genompyrd med främmande ord, att hvarje försök att råda bot
därpå vore hopplöst. Hvad skulle de själfmedvetna, nackstyfva
engelsmännen då annat göra än helt djärft förkunna läran: det
är bra som det är?
Svenskans största fara har varit att spåra ur och bli en
lågtysk munart; och ännu är den faran icke helt och hållet öfver.
Om den svenska allmänheten framgent som hittills inbillar sig
att det bara är franska, latinska, grekiska och ändå mer
fjärrborna ord som äro lånord i vårt språk och skämma det, under
det att allt annat är god svenska — ja, då kommer det att gå
utför med ganska rask fart. Ty den svenska allmänheten har
alls inget öra för sitt eget modersmål, den har i stället gehör —
och det leder gifvetvis åt galet håll. Jag tar inte okynneslån
från franskan i försvar — men den som vill byta dem mot
tyska ord, såsom vanligen sker, han botar ondt med sjufaldt
värre. När t. ex. avancement skall »öfversättas» med befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
