Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kråkspråk och svenska. Några principspörsmål rörande långods och nybildningar i vårt språk. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halftyska ord och 2,9 % icke-tyska lånord. — Siffrorna göra ej
anspråk på att vara oklanderligt rätta. Men alltför missvisande
äro de nog inte. Cederschiöld och jag företräda sålunda de
båda ytterligheterna i fråga om tyskhet. Skillnaden är 4,7 %,
men ändå har ännu ingen veterligen funnit mitt språk krystadt
och onaturligt, och snarare rör jag mig med ett rikare
ordförråd än han. Man råkar således inte i nöd för att man inskränker
antalet tyska ord och ordformer till det minsta möjliga.
Mödosamt är det, men mödan ger inte så dålig lön. Bland de tyska
ord som allra mest stöta mitt öra och redan i min barndom
väckte min undran och mitt åtlöje, äro de som börja på er-.
I min bok om vikingafärderna kunde jag inte komma undan
ordet eröfra, men det vämjde mig alltid att skrifva det. Där så
ske kunde, skref jag efter Rydbergs föredöme vapenvinna, men
det gick inte alltid. Så tänkte jag på möjligheten af att säga
öfvervälla i analogi med tillvälla; men det vrakade jag, eftersom
det inte var tillräckligt begripligt. Sedan försökte jag med
våldvinna, och det gör ofta riktigt god tjänst, men täcker inte eröfra
helt och hållet. Slutligen fann jag det rätta: vinna under sig.
Då har man ännu en svårighet kvar: eröfring och eröfrare måste
också ha uttryck, och mången kanske rynkar på näsan åt
undervinning eller undervinst och undervinnare. Men landvinning
är ju ett kändt, godt ord, som täcker största delen af eröfring,
och landvinnare torde man heller inte kunna klaga på. Med
dessa ord kan man i de flesta fall undvika eröfra och dess
afledningar. Därmed vinner man för det dåliga tyska ordet tre
nya, hvart med sin särskilda betydelse- och stämningsskiftning:
vapenvinna, våldvinna och vinna under sig. »Det våldvunna
Belgien», låter åtskilligt kraftigare än »det eröfrade Belgien»,
»det undervunna Rumänien» är uttrycksfullare än »det eröfrade
Rumänien»; och i högre stil gör sig »det vapenvunna Polen»
åtskilligt ståtligare än »det eröfrade Polen».
Så blir då svenskan bara rikare och uttrycksfullare, när
kråkspråket sopas ut ur den. Är det icke mödan väl värdt?
Men då borde också våra myndigheter föregå folket med godt
exempel. De ha en makt härvidlag som är större än de kanske
själfva förstå, en makt på ondt och godt. De ha gifvit oss så
många rysansvärda kråkspråksord, som i själfva verket inte
kunna inläras rätt af folkets flertal. Vi ha hugnats med en
sjustafvig folkhushållningskommission, där ett femstafvigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
