Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYKKAN OCH DET ANDLIGA NUTIDSLÄGKT 493
vara kommen att sända icke frid utan strid på jorden. Men till
en början känner jag mig något oviss, om den oro, som denna
bok vållat, har så synnerligen mycket gemensamt med den strid,
Jesus i detta och liknande ord har i sikte; till en del synes den
mig direkt ägnad att leda bort från denna oro — »oron i
riktning mot innerlighet^. Och för det andra tycker jag nog, att i
en tid sådan som denna också det ordet om friden — »icke
giver jag den såsom världen giver» — har sin aktualitet. Jå, det
förefaller mig till och med nästan som om man hade kunnat
•vänta, att denna världshysteriens tid snarast skulle hava utlöst
en elementär längtan att, långt borta från teologiens fejder, men
gärna på metafysikens övervuxna stigar, få gräva sig in i
kristendomens stora kvietiv. Dock, om man säger, att det finnes
kretsar, av kyrkan kanske hittills alltför mycket försummade, till
\ilka man ej kan nå fram med fridsbudskapet utan att riva upp
en mängd problem, som på andra håll måste väcka oro, kan jag
•ej utan vidare avvisa en sådan invändning. En påminnelse om
att även de bästa och högsta mänskliga tankar kunna, när de
överlevat sin tid, bliva till skymmande hinder för evangelium,
och att den verkliga ortodoxien för oss lutheraner betecknar, ej
något en gång för alla färdigt, utan ett oändligt ideal, behövs
nog ock i alla tider. Och i varje fall: den kristna församlingen
har näppeligen något privilegium på att få sitta i rö, med det
som för dem är det dyrbaraste, när stormen över allt annars
rör upp havet ända till bottnen och rycker upp de
månghundraåriga träden med rötterna. Man minnes Jeremias ord till
Ba-ruch: »Se, vad jag byggt upp, det måste jag riva ned, och vad
jag liar planterat, det måste jag rycka upp, och detta gäller
hela jorden. Och du begär stora ting för dig! Begär icke något
sådant. . . men ditt liv skall jag låta dig vinna.» Jag har ock,
tast jag varken å f or samlin ger; s eller speciellt å teologiens vägnar
känner någon böjelse till triumf sånger och profetior om »stora
ting», den bästa tillförsikt, att församlingen skall gå oskadd och
kanske stärkt till »sitt liv» också ur denna storm.
Men i en helt annan riktning har boken verkligen enligt min
mening redan kommit en högst allvarlig skada åstad, och om
nian fortsätter i samma riktning kan den lätt bliva obotlig. Den
ligger icke i den oro, som boken vållat, utan i den oro, som
den stillat; ligger, tydligare uttryckt, i arten av det fridsbudskap.
den, såsom nyss antyddes, satt såsom sin uppgift att frambära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
