Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Moderna profeter. Av Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 • KRISTOFER BENZOW
åter söker sin riktpunkt i det övervärldsliga, den har hos Wells
iklätt sig gudstrons symbol.
Då både Rathenau och Wells i sin framtidstro se en legitim
fortsättning av den utlevade positiva religionen och en arvtagare
till dennas uppgift att leda mänskligheten fråm mot ett högre
andligt liv, torde deras uppgörelse med religionens historiska
former vara av ett visst intresse för bedömande av det nya som
skall komma i stället. Det må då sägas, att den religionskritik
som utgör bakgrunden för både Rathenaus och Wells’
förkunnelse på väsentliga punkter utgår från en otillfredsställande
analys av religionens väsen och verkliga innebörd. Denna kritiks
avgörande svaghet är, att den icke skiljer mellan religion å ena
sidan och mytologi och magi å den andra. Sant är ju, att dessa
olika element i de historiskt givna folkreligionerna ofta
sammanflätats på ett synnerligen intimt sätt, men lika visst är, att man
vid en analys av religionens väsen måste hålla dem isär. Det i
religionen, som till sin natur är mytologi och magi, är bestämt
att alltmer avskiljas från religionens livsområde. Men denna
utveckling, det mytologiskt-magiska elementets successiva
utsöndring, är ingalunda en process, som leder till religionens
förtunning och upplösning, utan till allt rikare, renare liv och allt
större klarhet. Det är riktigt, att det moderna tänkandet och
den moderna vetenskapen äro viktiga faktorer i denna religionens
konsolideringsprocess, i det den vetenskapliga naturbetraktelsen
avlöser den mytologiska och undergräver den naiva tron på
kultens och riternas magiska verkan. Men det är oriktigt, att denna
utveckling är upplösning. Helt enkelt därför, att allt detta inte
tangerar religionens innersta och verkliga liv.
Av samma anledning träffar den dogmkritik, som presteras,
till största delen ej alls det centrala i kristendomen. Denna är
nämligen ej det komplex av läror och »kommittéteologi», med
vilket Wells på goda grunder för övrigt gör processen kort.
Hela detta resonemang om dogmens förvittringsprocess såsom
liktydig med kristendomens död är synnerligen typisk för modern
radikal religionskritik. Men icke dess mindre grundfalsk.
Kristendomen är ej ett dogmsystem. Vore den verkligen detta, så skulle
dess saga snart vara slut. På den punkten står den moderna
apologien fullt ense med sina motståndare. »Tager man
kristendomen såsom en historiskt given komplex av föreställningar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
