Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Moderna profeter. Av Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA PROFETER 35
Gud och världen, kan intet tvivel råda därom, att dess tid såsom
behärskande makt i odlingen är förbi. Fattar man däremot
kristendomen isom en uppenbarelse av gudomligt liv i historien, framför
allt i Jesu person, såsom en ande och en kraftverkan, vilken
å denna dag är lika mäktig, påtaglig och aggressiv som någonsin,
och som alltmer uppfattas i sin renhet, får ögat helt andra
utsikter.» (Söderblom.) Det är sant, att tron i kristendomen
liksom i varje positiv religion utkristalliserar tankebilder och
symboler, i vilka den med stapplande tunga söker uttala det som
lever i hjärtats djup. Men detta betyder icke att kristendomen
är ett system av en gång för alla färdiga sanningar. Snarare
innebär varje begreppsmässig ’fixering av trons innehåll en, låt
vara tillfällig och nödvändig, begränsning i dess evigt växande
©ch vardande liv.
Då därför Rathenau i religionens uttrycksformer, dogmer, myter
och symboler ser »av tid, ort och intellekt betingade liknelser»,
så är däremot knappast något att invända; men då han av samma
anledning frånkänner den historiska religionen dess roll i det
moderna andliga livet, misstar han sig. Rathenau medger ju för
övrigt, att hans egen insikt om själens transcendenta liv delar
alla andliga värdens lott att »materialiseras på väg till språket»,
då tanken måste iföra sig »ordens och bildernas trasiga kläder
för att bli objektivt synliga».
Den moderna idealitetsreligionens förespråkare anse sig bevara
kontinuiteten med den gamla religionen genom att rädda dess
bestående värden över i nya former. Det eviga i religionen, själva
strävandet, som frambragt den, människoandens outsläckliga
längtan, riktningen uppåt, det excelsior, som trots allt burit fråm något
av den högsta idealitet som funnits på jorden — det skall, renat
från det tillfälliga och vidskepliga i religionens föreställningsvärld,
bestå i framtidens religion. Ingen av livstrons profeter har fattat
det problem som här yppar sig skarpare i sikte än vår svenska
sierska Ellen Key. Hon ser klart, att den sista frågeställningen
ej ligger på det intellektuella planet. Livstrons djupaste problem
är just, huruvida människans väsen och vilja skall hämta samma
växtkraft ur hoppet att skapa Gud som en gång ur tron att vara
skapad till hans beläte. Inom religionens värld, som överallt
eljest, är livsstegringen det mått varmed utvecklingen bör mätas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
