Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Moderna profeter. Av Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 KRISTOFER BENZOW
Och även en Rathenaus idealitetsreligion står här inför det
avgörande provet. Skall den meditationens samling och inre ro?
varom Rathenau talar, då »viljevärlden sjunker ned i skugga och
det högre förhållandet blir till väsensmättad verklighet», kunna
ersätta det styrkans flöde som strömmade genom .själen vid den
troendes möte med sin Gud? Skall den äga makt till det
innerliggörande av personligheten, som gudstron en gång förmått skapa?
Om religion alltid på ett eller annat sätt inneburit en ankarplats
för själens längtan i en evig och fullkomlig värld, är det då
säkert, att denna längtan och den idealitet, som blommat i dess
hägn, kan bevaras, sedan dess livsrötter avskurits? Och skall
den alltjämt förmå att lyfta os>s upp ur »das kleinmenschliche»
till det själiska livets höjder? Här gömmer sig i alla händelser
en fråga, som ej alltid tillräckligt beaktats av livstrons
förkunnare, då de vilja rädda den historiska religionens värden över
i en religion inom idealitetens gränser.
Men om vi sålunda antaga ett speciellt religiöist värde, hur
förhåller sig då detta till det ideella, till sannings-, godhets- och
skönhetslivet?
I primitiv religion sköter människan sitt mellanhavande med
makterna för att avvända det skadliga och förvärva det nyttiga.
En sådan primitiv gudsdyrkan är för övrigt ej blott tillfinnandes
i de s. k. naturfolkens religiösa föreställningsvärld. Den finnes
överallt, där religionen ej på något sätt bevarar sambandet med
det ideella. »Religion utan samband med rätt och kultur, utan
samband med någon särskild idé, är hedendom» (Hans Larstson).
Strindbergs fruktan för makterna är ej det enda exemplet i
litteraturhistorien på en stor diktares primitiva religiositet. All
sann religiositet är sålunda alltid idealitet i någon form,
delaktighet i sannings- och godhetslivet. Det visste Paulus, då han satte
kärleken i främsta rummet bland en kristens gåvor. Och Kant
har lärt oss det: sök Gud i det goda, sök honom i samvetslivets
helgedom, templet i ditt eget hjärta.
Men idealiteten uttömmer icke religionens egenart. Den
religiösa människan i alla tider har haft sina hemliga kraftkällor
i det fördolda, sina stilla stunder av samling och rö, då det stumma
talade och hjärtat blev fullt av en ny rikedom. Och hon har
känt med sig, att detta är något annat än frukten av hennes egna
ansträngningar, hennes egen strävan efter sanning och godhet:
ett styrkans flöde ovanefter, nåd. Mäster Eckehart har givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
