Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - Den nya arbetslöshetskrisen - Älglösamålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 137
lande, någorlunda rationella restriktionerna för arbetslöshetshjälpen
är ett steg i sådan ödesdiger riktning. Man får hoppas, att
Riksdagens borgerliga partier beakta detta vid behandlingen av den
föreliggande arbetslöshetspropositionen och icke genom sin splittring
till-spillogiva den borgerliga samling, som instinktivt skett kring den
hittills förda arbetslöshetspolitiken, det får sedan gå med den sittande
ministären hur det vill.
Louis De Geers köpegodsakt i Kammararkivet ger redan i
yttre måtto forskaren en imponerande bild av de
förändringar, varigenom norra Uplands naturtillgångar frikostigt ställdes
till vår främsta järnindustris förfogande. Ingen med vanligt
ekonomiskt förnuft utrustad människa kan betvivla det nödvändiga och
riks-gagneliga i att vad bygden bjöd av bränsle, dragare och dagsverken
bragtes att samverka med det kapital och de tekniska insikter, som
påtogo sig att göra en av våra yppersta naturtillgångar fruktbärande.
Åtminstone för en mansålder sedan skulle man måhända ha funnit
en säkrare garanti för att detta skett på ändamålsenligaste sätt, om
staten ej varit inblandad i affären. Men i varje fall bör det erkännas,
att den näringspolitik, som målmedvetet löste ett föreliggande problem
efter sina syften, i insikt icke stod tillbaka för den politik, som länge
normalt endast genom avvittringens, nybygges- och
hemmansförvärvens omvägar för industrien öppnade åtkomst till de oundgängligen
behövliga naturtillgångarna.
De former, vari såväl bruksrörelsens som sågverksindustriens
jordförvärv kommit att äga rum, ha efterlämnat ett svårlöst socialt
problem, frågan om förhållandet mellan den skogsnyttjande industrien
och brukarna av de med skogen sammankopplade
jordbrukslägenheterna. Vid sågverksindustriens jordförvärv i Norrland ha
svårigheterna oförmedlat trätt i dagen. I den svenska bruksrörelsens vackra
historia bildar åbofrågan ett av de mindre ljusa dragen. Om man
i alla fall förr nödtorftigt kom förbi svårigheterna, berodde detta i
första hand på det nära sambandet mellan industri och jordbruk
i en tid då bruken mer än nu voro hänvisade till den närmaste
bygdens förmåga att biträda med körslor och annan betjäning.
Fastheten på arbetsmarknaden lät därjämte i både husbondens och åbons
välförstådda intresse son efter far taga vid i tryggade om än knappa
villkor. Och slutligen ägde det patriarkaliska samhället i känslan av
ömsesidiga förpliktelser en moralisk tillgång, som icke sällan givit
en prägel av humanitet åt ett alltid ömtåligt förhållande.
Numera erinra oss åboförbund, åbokommitté och företeelser
sådana som Älglösafallet åter och åter om att vad som kan ha funnits
av gammaldags traditionsomgärdad idyll på detta område tillhör en
förgången tid.
Vad sakfrågan i Älglösamålet beträffar, ligger den alldeles klar.
Hemmanet tillhörde, då det år 1643 såldes till Louis De Geer, de
Gustavianska arvegodsen. Åbon, som satt på gården, intog mot
jordägaren samma rättsställning som en nutida arrendator. Han var alltså
[-Älglösamålet.-]
{+Älglösa-
målet.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
