Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Genèveprotokollet. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888 VERNER SÖDERBERG
vid de militära sanktionerna varje stat är pliktig att lojalt och
effektivt medverka till att göra pakten respekterad och motsätta
sig all angreppshandling i det mått, som tillåtes av dess
geografiska läge och dess rustningars särskilda beskaffenhet. Även
skola övriga stater enskilt och samfällt bispringa den anfallna
eller hotade staten genom lättnader och utbyte i fråga om
varor, krediter, transporter och transitering samt vidtaga åtgärder
för att trygga hans kommunikationers säkerhet till lands och
sjöss. Enligt art. 14 är rådet ensamt befogat förklara, att
sanktionernas tillämpande skall upphöra och normala förhållanden
återinträda.
Det är dessa vaga och invecklade bestämmelser, som skola
skänka folken »trygghet» och för dem möjliggöra att väsentligt
reducera sina egna försvarsanstalter, samtidigt med att de genom
neutralitetens principiella övergivande göra sig till parter med
krigförande makts rättigheter (och risker) i all världens oförlikta
tvister! Benesj inskärper i sin kommentar med styrka plikten
även för de svaga att medverka. Det nya är, säger han,
förpliktelsen att vid behov använda sanktioner av varje nation som
direkt följd av rådets beslut, medan det förut, praktiskt taget,
stod var och en fritt att ingenting göra. Varje stat bedömer
själv sättet för sina förpliktelsers fyllande, men ej om de existera.
Den bedömer vad den kommer att göra, men ej längre vad den
bör göra. Å andra sidan medger Benesj, att varje stat
fortfarande är herre över sina truppers användning och att rådet ej
fattar beslut om siffror eller detalj åtgärder. Svaga stater kunna
på förhand för rådet anmäla sin svaghet, men från plikten till
militärt ingripande vill man på förhand ej fritaga någon, ej ens
det militärt avväpnade Tyskland, om det ingår i förbundet. Mot
dem, som ej lojalt och effektivt deltaga i de militära
förbunds-aktionerna, stadgas visserligen inga sanktioner, men Benesj fogar
till sitt påpekande därav en erinran om att klara kriterier
stadgas för förpliktelsens art och att vederbörande därför, om dessa
kriterier ej fyllas, göra sig skyldiga till pliktförgätenhet. På ett
annat ställe i protokollet stadgas om en liknande
pliktförgätenhet (nämligen att, sedan en gång rustningsbegränsningsplanen
i nödig utsträckning förklarats förverkligad, ej inom stadgad tid
uppfylla dess bestämmelser), att detta medför vederbörandes
»uteslutande från fördelarna av protokollet». På samma sätt lär
väl ock den, som brister i lojalitet och effektivitet i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
