Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rätt och Folkrätt. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 EINAR TEGEN
en internationell domstol med en effektiv vapenstyrka bakom
sig.»
Först därmed finnes också ett internationellt samhälle. Det
är att ställa saken på huvudet, då man som vissa folkrättslärde
menar, att det redan finns ett dylikt samhälle. »Ett samhälle
— för såvitt detta ord skall tagas i en förnuftig mening i en
diskussion om rätten — kan icke tänkas utan samhällsordning,
lika litet vare sig fråga är om den enskilda staten såsom
samhälle eller om ett världssamhälle. Det är först genom
rättsordning, som samhället självt bliver till.» Eller för att citera
Axel Hägerström, på vars teorier Lundstedt genomgående bygger
sin framställning:
Samhället är ju i dess högsta form staten ingenting annat än en för livets
värden nödvändig organisation av individerna, uppburen av ett helt regelsystem
— rättsordningen — som i sin tur utformas efter de värden, som för
individerna samfällt anses äga betydelse.
På att detta regelsystem faktiskt genomföres grunda sig sedan
såväl den trygghet, som medlemmarna i ett rättssamhälle känna,
som ock de »befogenheter», som tillkomma de enskilda
statsmedlemmarna i förhållande till varandra. D. v. s.
»befogenheten» innebär ingenting annat än det, att det på grund av
regelsystemets faktiska upprätthållande också faktiskt leder till effekt,
ifall man vänder sig till de rättsliga organen, och att därför
statsmedlemmarna ha möjlighet att i enlighet med reglerna med
framgång kräva dessa organs bistånd för genomförandet av vissa
i reglerna närmare bestämda handlingar från annan persons sida.
Däri består »befogenheten», »rättigheten», icke i någon mystisk
egenskap hos individen själv, en egenskap, som i sin tur skulle
vara bestämmande för rättsordningens föreskrifter. Och
motsvarande skulle gälla folken — om det nu funnes en folkrätt.
I och med det ovan anförda är också angivet, vad som
framförallt betingar rättsordningens uppkomst, dess utbyggande,
utveckling och bestånd. Det är nödvändigheten att hävda »de
värden, som för individerna samfällt anses äga betydelse». En
folkgemenskap skulle ej kunna bestå utan en rättsordning. Vi
veta ju alla, hurusom rätten utgör ett värn mot den enskildes
våld och godtycke och är en förutsättning för hela det kulturella
och ekonomiska samlivet människor emellan. Just i dessa
värden ha vi därför också att söka rättens yttersta betingelse. Så
är det inom den enskilda staten, och därför att en rättsordning
saknas folken emellan, därför kunna här enskilda stater och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
