Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rätt och Folkrätt. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 EINAR TEGEN
andra ord rättsmedvetandet för djupt grundat i själva
människonaturen, för att det skulle kunna utplånas av en förståndsinsikt?
För min egen del finner jag det tryggare och även riktigare att
hylla den senare uppfattningen. Vi skola sannolikt aldrig kunna
undandraga oss den omedelbara inverkan, som sed och lag och
rätt utöva på oss. Saken kunde emellertid förtjäna en utredning.
Detta om rättsteorien mera i allmänhet. Vad nu speciellt det
sakliga innehållet i Lundstedts ovan refererade skrift angår, så
vill jag här beröra detta endast i anslutning till ett omnämnande
av den kritik, som professor, numera excellensen Unden i Tiden
(1924, n:r 5) riktat mot denna skrift. Unden vill där hävda, att
Lundstedt genomgående överdrivit den roll, de naturrättsliga
föreställningarna om »rätt» och »rättigheter» spela inom den
moderna folkrätten. De äro enligt Unden icke heller i övrigt
av den betydelse, som Lundstedt vill tillägga dem.
Det förefaller emellertid, som om Undéns kritik icke skulle
träffa tillräckligt djupt, beroende på att han i sin tur mycket
underskattar den betydelse de gamla rättsföreställningarna
alltfort synas äga, även såsom grund för helt moderna
internationella »rätts»-regler och konventioner mellan staterna och deras
tillämpning. Detta framgår t. ex. redan vid en blick på det tal,
som f. excellensen Trygger i september detta år höll vid
öppnandet av International Law Association^ konferens i Stockholm.
Han opponerar i detta tal mot att »rätten till sitt väsentliga
innehåll endast vore produkten av mänsklig vilja att på visst sätt
reglera verkligheten» och framhåller, att den »till sina
grundprinciper formas av människans gudabestämda väsen». Och,
säger han, »på intet område se vi en starkare bekräftelse på
rättsidéns eviga ursprung–––––än på folkrättens.» (Git. efter
Sv. D. 9/<) 1924). Den ene excellensens ord stå här mot den
andres. Vilkendera skola vi tro?
Men vidare. Det kan icke bestridas, att det, som excellensen
Unden framhåller, gives ett tämligen omfattande om ock — trots
detta — högst ofullkomligt system av »regler, avfattade i
internationella fördrag eller ändock tillämpade i internationella
skiljedomstolars eller i regeringars praxis på ett så konstant sätt, att
de kunna betraktas såsom erkända av civiliserade stater». Och
man måste vara de män tacksam, som i likhet med excellensen
Unden ägna tid och kraft åt det ofta mycket otacksamma
arbetet på dessa reglers utveckling. Det skall icke heller bestridas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
