Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nationernas förbund. En ny diplomatisk metod och frågan om Europas verkliga trygghet. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND 113
Frånsett Afrika, den enda numera från Europa behärskade
världsdelen — där Sydafrikanska unionen, Liberia och Abessinien äro
medlemmar av förbundet, och vars övriga områden äro
europeiska kolonier eller protektorat — har förbundet föga att säga
till om väster om Gibraltar och öster om Suez. Australiska
statsförbundet och Nya Zeland äro visserligen medlemmar,
ävensom — i Asien — Japan, Kina, Siam, Indien och Persien, men
en politisk konflikt i dessa delar av världen kan svårligen tänkas
komma att handläggas under förbundets auspicier. Stilla
Havspolitiken domineras av helt andra faktorer, och
Washingtonkonferensen 1921—1922 tog ingen notis om förbundets tillvaro.
Ännu mindre är dettas politiska betydelse i fråga om Amerika.
Canada och flertalet av det latinska Amerikas stater äro
visserligen medlemmar av förbundet, men U. S. A. står utanför, och
den amerikanska politiken ignorerar tämligen fullständigt
förbundet. Och intet synes mera otänkbart eller vore mindre att
tillråda under nuvarande förhållanden än förbundets ingripande
i någon politisk tvist i den västra hemisfären.
För det opolitiska internationella samarbetets befrämjande vore
det givetvis att önska, att detta organiserades genom en
världsomfattande institution. Partiellt kan måhända även detta mål
uppnås genom förbundets medverkan. Men politiskt saknar detta
alla förutsättningar att i sig ena alla jordens stater. De
utomeuropeiska staternas medlemskap i förbundet giver dessa ett visst,
ehuru ringa inflytande på europeisk politik och kan måhända i
vissa fall och i någon ringa mån utnyttjas i dessa staters
mellanhavanden sins emellan eller med utanför förbundet stående
makter, men ur Europas synpunkt medföra dessa utomeuropeiska
medlemskap, frånsett de brittiska dominions’, knappast någon
egentlig fördel i politiskt hänseende.
Nåväl, genmäler någon, detta är det faktiska förhållandet, men
detta bör väl icke utesluta, att förbundets utvidgande till en
världsomfattande organisation måste anses önskvärt, ett mål att
sträva för.
Detta är emellertid enligt min mening oriktigt. Förbundets
politiska verksamhet bör begränsas till Europa och den
europeiska kolonialpolitiken. Och detta ur synpunkten av dess
eget främst proklamerade syfte: att garantera Europas trygghet.
Förenta Staternas anslutning — om den vore tänkbar — skulle
icke kunna vinnas utan ett sådant uttunnande av förbundets mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
