Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - Sovjetrysk bondepolitik - De polsk-franska rådsplatsmanövrerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 155
munisterna hoppas emellertid kunna bryta denna tendens på tvenne
Tågar. Den ena är upprättandet av kommunistiskt drivna storbruk.
Dessa förefinnas emellertid ännu endast i försvinnande ringa
utsträckning, och synas för övrigt oftast vara tämligen misslyckade företag.
Den andra är det stora Lenin-programmet: jordbrukets elektrifiering,
baserad på kooperationen.
Elektrifieringen överstiger emellertid ofantligt det nuvarande
Rysslands tekniska och ekonomiska resurser. Det måste kräva årtionden,
innan på denna väg några resultat av betydelse kunna uppnås. Och
under tiden — i trots av den högt proklamerade grundsatsen om
staten som ensamägare till jorden och den enskilde som endast
nyttjanderättsinnehavare — fortsätter den kapitalistiska utvecklingen
på den ryska landsbygden i gamla, primitiva och hävdvunna former.
Den tekniska nivån är visserligen alltjämt mycket låg, men i stort
sett sammanfaller denna utveckling dock med det ekonomiska
framstegets linje.
Under innevarande vinter har bondeklassens självständighet
gentemot regeringsmakten tagit sig ett slående uttryck i samband med
frågan orn skördens realisation. Det stora, för export avsedda
överskottet av 1925 års utomordentliga skörd har nämligen tillsvidare
behållits av bönderna, vilka i förhoppning på en kraftig
prisstegring på vårsidan innehållit sina lager och därmed vållat ett
betänkligt avbräck i sovjetregeringens exportplaner.
Den ryska bondeklassen, som i politiskt hänseende är fullständigt
oorganiserad, gör tillsvidare icke anspråk på att dela den av
kommunistpartiets ledning i arbetare-proletariatets namn utövade politiska
makten, men den har hittills med i stort sett allt större framgång
vetat hävda sin ekonomiska självständighet mot sovjetmakten, vilken
den gång på gång tvungit till eftergifter och kompromisser av största
både principiella och praktiska betydelse.
Den 8 mars sammanträder Nationernas
förbunds råd och omedelbart därefter dess
dele-geradeförsamling för att behandla frågan om Tysklands upptagande
i förbundet. På nationalistiskt håll i Frankrike har i pressen en
viss förargelse försports över att från tyskt håll ej föreligger en
»ansökan», utan endast ett »förslag» i ämnet. Ordvalet i den tyska
inlagan är väl en koncession åt högergruppernas ömtåliga månhet
om Tysklands värdighet och har från internationell synpunkt ingen
nämnvärd betydelse. De tongivande rådsmakterna ha för länge sedan
tillförsäkrat Tyskland att bli upptaget och att från början få sig
anvisad en permanent rådsplats, och receptionsförfarandet kan
därför ej tänkas bli annat än av formell art. Förbundets
generalsekreterare, sir Eric Drummond, har vid besök i Berlin redan ingående
förhandlat om besättande med tyskar av lämpligt antal
förtroendeposter inom sekretariatet. Tysklands upptagande i Folkförbundets
krets sammanhänger ju ock på det allra närmaste med
Locarnoav-talen och är en ofrånkomlig förutsättning för deras trädande i kraft.
De polsk-franska
råds-platsmanövrerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
