Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - O Roma nobilis... Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O ROMA NOBILIS ... 361
rationen ånyo skänkt riket stadga börjar snart arbetet på att
återställa det samband, som upplösts under förvirringens tid.
Tidigare har man lagt mycken vikt vid det faktum att
kristendomen vid denna tid vann ställning som statsreligion och därav
dragit den slutsatsen att antikens kulturtradition i och med detta
obönhörligen dömts till undergång. Men en mera djupgående
forskning har uppvisat att denna åskådning bygger på en
alltför stark förenkling av problemen. Kristendomens auktorisering
medförde ingalunda så djupa förändringar som man tidigare
antagit. Den romerska senaten skiftade icke sin karaktär därför
att den blev kristen, och vad kurian beträffar så utövade den
genom sina talrika ämbeten en stark dragningskraft på den
romerska stadsadeln, vilken genom de omfattande förändringarna
i riksförvaltningen fått sina utsikter på ämbetsmannabanan i
väsentlig grad inskränkta och därför gärna använde tillfället att
gripa in i den kyrkliga administrationen. Och de gamla
adelssläkterna blevo icke sina ärvda traditioner otrogna därför att
de utbytte togan mot den liturgiska dräkten. Inom kurian
bevaras det antika statslivets former med beundransvärd fasthet,
och det är ingen tillfällighet att det första årtusendets störste
påve, Gregorius I, är en ättling av en ädel senatorsfamilj,
Ani-cierna. Roma seterna lever alltjämt kvar, under korset likaväl
som under legionernas silverörnar.
Att så mycket ej blott av den inom stat och folk levande
traditionen utan också av dess litterära komplement kunnat
bevaras har emellertid berott på samverkande, särskilt gynnsamma
omständigheter. Ett viktigt element i denna
konserveringsprocess utgjordes av de många retorsskolorna, som förefunnos
både i Rom och i provinsernas kulturcentraler. Retoriken
uppfattades fortfarande som ett oundgängligen integrerande moment
i den högre bildningen, och därmed följde naturligtvis också
att retorikens formella underlag, den klassiska litteraturen,
mytologien och filosofien alltjämt med iver och intresse studerades. Hur
man uppfattade materialet och hur detta disponerades vid
undervisningen lär oss Martianus Capella, vilken genom sin* kuriösa
mytologiska encyklopedi De nuptiis Mercurii cum
philo-logia för sekler framåt förblev den avgörande auktoriteten i alla
frågor rörande den retorisk-dialektiska undervisningen. Men
ensam skulle denna tradition dock säkerligen ej varit stark nog
att åt oss bevara ens det viktigaste av den antika litteraturens
28. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
