Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA KYRKOMÖTEN 435
sin myndighet icke endast som ett folksuveränitetens lån, och
jämväl om ett ansvar lika mycket inför gångna och kommande
släkten som inför dem, som nu leva.
På hela den tyska kyrkoförfattningens omfattande och
vill-samma problem skall icke här ingås. Blott ett par
anmärkningar skola här göras till dess viktigaste dokument; den
gammalpreussiska unionskyrkans författningsurkund av år 1922.
Huvudintresset är därvid knutet vid generalsynoden, som
sammanträder vart fjärde år och för varje gång nyväljes. Denna
utgör avslutningen på en hel pyramid av organisationer, utgående
från lokalförsamlingen, fortsättande med »der Kirchenkreis» och
dess organ (Kreissynode, Kreissynodalvorstand,
Superintendent) och »die Kirchenprovinz» (dess organ äro:
Proviii-z i ai sy no d e, Provinzialkirchenrat, General
superintendent och Konsistorium). Vid generalsynodens sida står der
Kirchensenat, som övertagit det landsherrliga
kyrkoregementets funktioner, men delvis framgår av generalsynodens val,
samt der Oberkirchenrat som högsta kyrkliga
ämbetsmyn-dighet. Synodalorganisationen är uppbyggd efter den reformerta
kyrkoförfattningens modell; i samtliga synoder har
lekmanna-elementet stark övervikt. Kyrkotjänare och kyrkliga
sammanslutningar ha rätt till särskild representation i alla instanser,
därjämte äro de teologiska fakulteterna företrädda. De
underordnade församlingarnas betydelse måste väsentligen ökas genom
de långa mellanrummen mellan generalsynodens sammanträden.
Denna har dock möjlighet att genom utskott fortsätta sin
verksamhet även mellan sammanträdena, varjämte den som nämnt
delvis utser kyrkosenaten.
Författningen betonar i främsta rummet generalsynodens
uppgift att främja det kyrkliga livet och kärleksverksamheten, att
vaka över lärans renhet och författningens efterlevnad. Den
har därjämte betydande finansiella befogenheter, och har
slutligen kyrkolagstiftningen i sin hand. Det är ännu för tidigt att
döma om den preussiska kyrkoförfattningens verkningssätt.
Av synnerligt intresse skulle vara att närmare studera, hur
denna fria folkkyrkas ställning till statsmakten gestaltat sig.
Det behövs ingen särskilt ingående undersökning för att
konstatera, att på ett flertal områden gamla band fortbestå. Ett
bihang till författningsurkunden innehåller den preussiska
statslag av 1924, som erkänner kyrkoförfattningens giltighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
