Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva fallit på den tanken att välja dig till en af Rikets
Representanter, och således gifva dig säte och stämma vid instundande
Riksdag, om ej du händelsevis dertill blifvit född»? (s. 78). Det
är svårt att ej i denna punkt giva Roturier rätt, när vi tänka på
författaren själv. Hammarskölds lilla insats vid
revolutionsriksdagen lämnade naturligt nog intet yttre spår efter sig. Man
räknade på honom som en säker anhängare, vilket framgår av brev
från G. A. Silverstolpe i jan. 1810 (tr. i G. Frunck, Bref rörande
Nya skolans historia, s. 14). Han var en bifigur i den liberala
falangens talande led, och ingen av de dirigerande torde vare sig
begärt eller väntat något annat. Hans fält var ett annat, och det
beträdde han under riksdagens fortgång med liv och lust,
överlämnande åt landets fäder och vise att ombesörja
statsangelägenheterna.
I december 1809 offentliggjorde Hammarsköld i
Stockholmsposten sin Prospectus till tidskriften Lyceum, där han, präglande
det bevingade ordet om vår litteraturs nyss genomgångna järnår,
prisade tryckfriheten, vilken fördrivit det tvång, som lik en
mordängel hitintills vakat utanför kunskapernas himmel. Nu gällde
det för vetenskapernas och konstens vänner att förse det så
småningom tillfrisknande svenska folket med stark och närande föda
(n:r 12/12). Så tillkommo då de allbekanta tidskrifterna Polyfem
år 1809, Lyceum i Stockholm och Phosphoros i Uppsala år 1810.
»Den nya skolan» i vår litteratur trädde fram i stark
polemisk form mot de gamla akademiska, franskbetonade idealen på
litteraturens och tänkandets områden. Striden blev som känt är
het och fördes särskilt från de unga himlastormarnas sida med
all den entusiasm och myndighet i laterna, varav de visade sig
mäktiga. Den nya diktargenerationen med Atterbom, Palmblad,
Livijn och Hammarsköld i spetsen för fosforisternas skara krävde
högljutt plats för sina från den tyska romantiken hämtade
åskådningar. Liksom den politiska revolutionen gjort upp räkningen
med den gustavianska despotismen, så sökte man med pennans
alla medel göra table rase med den franskklassiska upplysningens
förkättrade envälde inom vår sköna litteratur. Det gällde
emellertid ej blott en omvärdering inom vitterheten utan en helt ny
världsåskådning, en »reformation af intellektualvärlden» enligt
Atterboms talande uttryck (brev 1810, tr. hos Frunck, a. a., s.
193). Mot upplysningstidens påtalade kalla, beräknande livssyn
med dess materialistiska mekanisering av värdena ville man sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
