Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Nationernas Förbunds födelse. Av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATIONERNAS FÖRBUNDS FÖDELSE
av fil. kand. ÅKE THULSTRUP
Den 25 januari 1919 beslöt fredskonferensen i Paris, att »detta
(Nationernas) Förbund skall komma till som en integrerande
del av det allmänna fredsfördraget». De mest segslitna
förhandlingars oerhörda mödor lågo bakom denna lilla lakoniska
resolution. Bland de då till Paris församlade stormaktsdiplomatins
spetsar rådde ju från början en till synes oöverkomlig
meningsskiljaktighet just i frågan, huruvida Nationernas Förbund borde
komma till som en del av fredsfördraget eller inte. När Wilson
slutligen lyckades driva sin vilja igenom och fredskonferensen
den 25 januari resolverade, att den blivande förbundsakten skulle
ingå i »det allmänna fredsfördraget» tonade ett betydelsefullt
historiskt klockslag. Nationernas Förbund föddes i detta
ögonblick. Hade nämligen inte förbundsakten utarbetats i samband
med fredsfördraget, skulle den säkerligen inte ha blivit till alls.
Efter detta märkliga datum vidtog sålunda fredskonferensens
utarbetande av förbundsakten. En särskild kommission tillsattes,
åt vilken detta betydelsefulla arbete anförtroddes. Emellertid
förelågo redan i detta ögonblick flera förbundsakter in nuce,
utarbetade i halvofficiella amerikanska och engelska kretsar. Först
genom ett nyligen publicerat arbete, The drafting of the
Covenant av David Hunter Miller, har det blivit möjligt att
i detalj följa den slutliga förbundsaktens framväxt ur de talrika
förslag, som redan förelågo före fredskonferensens sammankomst
och ur den brottning mellan olika viljor, som fredskonferensen själv
sedan kom att uppvisa. Miller stod Wilson nära redan före dennes
Europabesök och medföljde honom till Paris som den amerikanska
delegationens juridiske rådgivare. Han var i denna egenskap
närvarande vid alla den av fredskonferensen tillsatta
N. F-kommissionens sammanträden. Det är från dessa sammanträden
gjorda anteckningar, kompletterade med motsvarande engelska och
franska protokoll, som i föreliggande väldiga verk fylla den
första volymen. I den andra har författaren sammanfört alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0289.html
