Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En liberal publicists minnen. Av Ivar Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattas högre, om författaren fört direkta anteckningar om vad
som förekommit. Men detta är vad von Zweigbergk beträffar
icke förhållandet; han förklarar sig i huvudsak ha varit
hänvisad till sitt minne, då han icke haft några samtidigt gjorda
anteckningar att stödja sig på. Man nödgas nog under sådana
förhållanden taga de talrikt förekommande samtalen (direkt
anföring inom citationstecken!) mellan författaren och hans
politiska vänner en smula cum grano salis. Anmälaren måste
åtminstone för sin del betvivla, att ens en med ett verkligt
»hästminne» utrustad person kan exakt återgiva yttranden, som fällts
för 20 à 25 år sedan. Ofta glider också författaren förrädiskt
över från vad han själv hört eller upplevat till vad han i andra
hand erfarit; det är tydligt att hans påståenden i dessa fall icke
i och för sig kunna tilläggas större vikt än hörsägner eller i
pressen löst framkastade förmodanden.
Samtidigt som dessa reservationer göras — och det förefaller
nödvändigt att de göras — bör emellertid rättvisligen erkännas,
att von Zweigbergks framställning i de ur historisk synpunkt
centrala delarna, alltså vid redogörelsen för de båda Staaffska
ministärernas historia, övervägande gör ett vederhäftigt intryck. De
lämnade upplysningarna gå i allmänhet väl ihop med vad man
förut känner — detta gäller i varje fall om den första Staaffska
ministärbildningen. Redogörelserna för apanagefrågans genesis
och för den politiska middagen på Kronprinsen den 3 november
1905 äro av beskaffenhet att tillvinna sig ett särskilt intresse.
Båda vittna vältaligt om den gamle journalistens blick för det
effektfulla. Men de lämna samtidigt ett välkommet och
värdefullt bidrag till belysningen av de förhållanden, under vilka den
första vänsterministären kom till, av Staaffs egen syn på
ministärbildningsproblemet samt, ej minst, av orsakerna till de
missförstånd, vilka för Staaffs förhållande till konungamakten skulle
komma att få en så ödesdiger betydelse.
Överhuvud kan man nog säga, att den som en gång ämnar
teckna Staaffs statsmannagärning i von Zweigbergks arbete fått
en rik brunn att ösa ur. Av de mycket omtalade personliga
motsättningarna mellan liberala partiets ledare och dess ledande
publicist förmärkas knappast något enda spår. Det är sant, att
von Zweigbergk ställer Staaff som människa och politiker i en
belysning, vilken kanske mera accentuerar hans svagheter än
hans förtjänster. Men tonen är alltigenom välvillig — »en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
