Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen säges, att den skyldighet att kontrollera exporten av vapen
och ammunition, som de kontraherande makterna däri ikläda sig,
suspenderas i händelse av krig.
Men det är kanske på tiden att återvända till utgångspunkten
för dessa betraktelser, nämligen den Rousseauanska teorien om
krigets väsen. Revolutions- och Napoleonskrigen bildade som sagt
slutakten i den engelsk-franska kampen om herraväldet på haven,
och våldsamheterna mellan de krigförande inbördes och även mot
de neutrala drevos härvid till sin spets, under ömsesidiga
blockadförklaringar o. s. v. Av intresse är härvid det sätt, varpå England
gent emot de neutrala makternas protester motiverade sin 1793
vidtagna åtgärd att förklara spannmål som tillfördes Frankrike
för kontraband. Man förklarade för det första, under åberopande
av Vattel, att avskärandet av fiendens livsmedelstillförsel vore ett
tillåtligt stridsmedel, om det fanns sannolika utsikter för att
genom detta medel tvinga fienden till fred, och, tillade man, detta
vore fallet med Frankrike på grund av den livsmedelsbrist som
inträtt därstädes till följd av att man kallat hela den manliga
befolkningen under vapen. Man förklarade för det andra, att
sedan spannmålshandeln i Frankrike lagts under statskontroll,
så var importen av spannmål dit icke längre en privataffär utan
en statsangelägenhet. I den mån som Englands övermakt till
sjöss blev allt mer accentuerad, uppträdde fransmännen i ord,
om icke i handling, som förkämpar för mera liberala
sjökrigsmaximer, och detta är förmodligen en väsentlig anledning till
att fransmännen nu förkunnade sin anslutning till Rousseaus teori,
vilket, som sagt, första gången skedde i Portalis’ tal vid
prisdomstolens öppnande och sedermera upprepades i ett bekant
yttrande av Talleyrand och slutligen även går igen i ingressen till
Napoleons bekanta Berlindekret, varigenom kontinentalsystemet
upprättades.
Men i samma stund som Rousseaus teori sålunda officiellt
godtogs i Frankrike voro, skulle man kunna säga med aposteln,
deras fötter, som skulle bära den ut, redan framför dörren; ur
franska revolutionen och Napoleonskrigen framgingo de krafter,
nationalismen, demokratismen och den allmänna värnplikten, som
skulle sätta sin prägel på den kommande utvecklingen och i grund
omstörta de förhållanden, som bildat förutsättningarna för den
Rousseauanska teoriens uppkomst. Genom nationalismen, som
krävde att primitiva biologiska faktorer, som ras och språk, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
