Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Ivar Kreuger och framtiden - Hindenburgs seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 97
överhuvud taget människors föreställningar än med hänsyn till ekonomiska
realiteter. Stockholms fondbörs har redan länge visat stor känslighet för
Kreuger-papperens utveckling, och den kan omöjligt undgå att lida under
trycket för en ganska lång tid framåt. Om bankerna ta det noga med
belåningskurser och dylikt, kan det återverka också på deras ställning, men
denna konsekvens förefaller det ej vara alltför svårt att undgå. Viktigare
är däremot det direkta sambandet mellan Kreuger-koncernen och de svenska
bankerna, eller särskilt en bland dem. Förhållandena synas därvid ligga
bättre än man på ett stadium antog, och i alla händelser får det ej råda
någon tvekan om att man har både vilja och förmåga att hindra ett
sammanbrott. Det är skada att den utvidgning av riksbankens
sedelutgivningsrätt som har varit på tal alltsedan i höstas icke redan har kommit till stånd,
ty den skulle underlätta en eventuell hjälpaktion; men vad som därvid
hittills har saknats bör kunna komma till stånd nu, också om det hade verkat
bättre ur alla synpunkter, ifall man hade haft lagändringen redan på
förhand. Slutligen är det tänkbart, att situationen skulle utlösa ett misstroende
mot Sveriges valuta, d. v. s. en ny uppgång i de utländska växelkurserna.
I så fall är det intet annat att göra än att låta det ske. Men
sannolikheten kan anses tala för att det kommer att hålla sig inom trånga gränser.
Överhuvud taget måste det fasthållas, att uppgiften för svenskt
näringsliv måste vara att säkerställa svensk produktion och konsumtion, svenska
arbetsmöjligheter och arbetsförtjänster. Med all sin meteoriska storhet har
Ivar Kreuger betytt jämförelsevis litet för dessa ur svensk synpunkt vitala
uppgifter, och det finns därför anledning att räkna med att hans bortgång
icke heller allvarligt skall rubba dem. Men det är då nödvändigt att var
och en allvarligt beflitar sig om att hålla fast vid realiteterna och icke
låter fånga sig av dagsopinionens stämningar, hur våldsamt de än må göra
sig påminta.
Hindenburgs
seg-er.
När storamiralen von Tirpitz för sju år sedan reste till
Hannover för att å de konservativa gruppernas vägnar
söka övertala generalfältmarskalken Hindenburg att åtaga sig kandidatur
vid det stundande valet till rikspresident, var det många som beklagade, att
den gamle allmänt vördade fältherren, den ende riktige nationalhjälten från
världskrigets Tyskland, som vunnit denna position icke blott genom sina
lysande segerbedrifter utan även och i minst lika hög grad genom sin
karaktärsfasthet och plikttrohet i nederlagets stund, att han skulle dragas in
i det politiska livet och obekant med dess intrigväsen och köpslagan bli ett
maktlöst offer för skiftande partiintressens nyckfulla spel. Det finns väl
icke något tvivel om att det var en rent partipolitisk spekulation, som
föranledde att »den gamle herrn» grävdes fram ur sin lugna avskildhet. De
som lanserade hans kandidatur voro i främsta rummet angelägna om att
hindra att den avlidne socialdemokratiske presidenten Eberts efterträdare
skulle tagas ur vänsterpartierna. Det gällde att finna någon för högern
acceptabel kandidat, som kunde draga till sig röster även från andra håll.
Som samlande namn kunde intet tävla med Hindenburgs. När denne till
mångas förvåning ställde sig till förfogande, sprängdes också de borgerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
