Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Det nya Litauens problem. Av Lennart Hartmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 LENNART HARTMANN
brända byar och fält. En ständig hungersnöd härjade landet
under krigsåren och därefter, ty freden bragte ingen
förbättring. Efter tyskarna kommo bolsjevikerna, togo allt i
besittning, började genomföra en social omvälvning och tvingades
slutligen vika bort under nya härjningar. Även av det nya
Ryssland har Litauen sålunda fått pröva trycket. En särskilt
dyrbar erfarenhet gav den kommunistiska jordreformen, som
ville göra slut på bondens fria företagsamhet. Den blev aldrig
helt genomförd men har stått som både varnande och manande
exempel för den följande jordpolitiken. Endast fiendskapen
mellan Polen och Ryssland har kunnat locka det befriade
Litauen till närmare utrikespolitiska förbindelser med
bolsjevikerna, i det inre tolereras ingen kommunistisk agitation.
Under det litauiska tryckförbudets tid hade patrioterna i viss
mån funnit en fristad i Ostpreussen under Bismarcks regim.
Där hölls den förföljda litteraturen vid liv, och därifrån leddes
insmugglingen av böcker och tidskrifter. Från en annan sida
lärde litauerna känna tyskarna under världskriget. Det ryska
nederlaget, revolutionen och freden i Brest-Litovsk hade gett
de undertryckta randfolken ett helt nytt hopp. Tidigare hade
man drömt om kulturell autonomi, nu vågade man vänta
nationell självständighet. Men de tyska ockupationsmyndigheterna
visade ingen välvilja mot dessa planer. Sedan krigstillståndet
upphört, bibehölls landet under militärförvaltning, en gren av
Ober-Ost, och denna bemödade sig icke blott om exploatering
av alla tillgångar, utan hindrade även en inhemsk förvaltning
att uppstå och bedrev kulturell förtyskningspolitik efter känt
mönster. När kraven på självständighet blivit hotfullt starka,
medgav visserligen regeringen i Berlin Litauens rätt till
oberoende statsliv men i ett förbund med Tyskland, som nätt och
jämnt lämnade den kulturella friheten ograverad. Som pant för
förbundstroheten skulle landet förenas i personalunion med
någon stark tysk delstat, Preussen eller Sachsen. Bägges
regeringar voro protestantiska, vilket gjorde tanken ännu mer
osympatisk för det katolska Litauen. När de tyska trupperna
drogo sig tillbaka, hade litauerna tre ting att förebrå dem,
annexionspolitiken, den ekonomiska utsugningen och det
försvarslösa tillstånd i vilket de lämnade landet. Två mil bakom
de retirerande ockupationstrupperna följde bolsjevikerna. I
ilande hast måste den organisation skapas, som skulle vräka ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
