- Project Runeberg -  Svenska typografernas historia : minnesskrift / Första avdelningen /
126

(1916-1917) Author: Nils Wessel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Boktryckarekonstens Practiska Handbok för Nybegynnare», av
Christian Gottlob Täubel, boktryckare i Leipzig, tryckt å Samuel
Norbergs tryckeri i Göteborg 1823, (2 delar om resp. 210 och
170 sidor) finner man nämligen följande definition på hur en
sättare skall vara beskaffad:

»Den som will blifwa Stilsättare, måste icke wara af phlegmatiskt,
sömnaktigt och trögt temperament; han måste hava friska lemmar och i
synnerhet vara fullkomligt fri från krankheter och fel i fötterna, ty
sättarearbeten måste mestadels på stående fot förrättas, och det händer sällan,
att något långvarigt arbete förekommer, hwartill endast enahanda stil
erfordras, så att det under sittande låter sig förrätta. Senfärdige och
okunnige personer äro till Stilsättare oduglige; de taga allenast rummet bort
i Officinerne, stå de flitige och skicklige arbetarne i wägen, hindra dem
allenast i arbetet och bringa sällan något i stånd, som är brukbart och
regelmässigt. Lättsinnige, sladderaktige ynglingar äro icke heller gode att
bruka till stilsättning, alldenstund de ofta begå fel, blanda lätteligen
stilarne och låta sällan, åtminstone swårligen, wänja sig till någon stadig
uppmärksamhet, som dock måste wara en Stilsättares hufwudegenskap.
Med skarp syn och friska ögon måste en Stilsättare likaledes vara
begåfwad, ty den förmånen förutan blifwer han wisst en eländig och alltför
slät arbetare.

Den, som will lära Stilsättnings-konsten och derwid en gång blifwa
rätt brukbar och det allmänna nyttig, måste laga, att han wäl och
grundeligen förstår sitt modersmål och är innehafware af dess Orthographiska
kännedom, på det han, wid förefallande twifwelsmål wid illa skrifna
handskrifter, lätt kan finna sig, och icke hafwa af nöden att med långt
grubblande och eftertänkande försätta tiden, eller falla sina skickligare och
bättre underrättade kolleger med frågande besvärlig, och kanske låta dem
få anledning att göra löje af sig.

Det wore ock wäl, om alle Stilsättare förstode Latin, fast icke så
fullkomligt, som den berömde Romerske Talaren M. T. Cicero det språket
förstod, dock så mycket, att de hade gramaticaliska reglorna någorledes
sig bekanta, och woro i stånd att på Svenska öfwersätta åtminstone någon
af de lättare classiske, eller nyare Skriftställare på sitt modersmål. Man
finner wäl någon gång här och der erfarne Sättare, de der besitta
mångahanda nyttig kännedom ej allenast af Latinska, utan ock af andra äldre
och nyare språk och wetenskaper, som gör dem, wid utöfningen af deras
konst mycken beqwämlighet, nöje och fördelar. Men sådana Sättare äro
likwäl sällsynte, ehuru hwar och en Boktryckare-Herre wisserligen skulle
önska, att deras antal må blifwa förökadt. Man will dock icke härmed
fordra, att en sättare nödwändigt skall wara lärd, Philolog eller
Polyhistor, det wore för mycket begärdt; man will allenast erinra, att det i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtyh/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free