Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ny förening för alla tänkbara och otänkbara ändamål.[1]
De, som redan gripits av sjukdomen, torde vara
obotliga. Dess viktigare är att i tid härda sig mot
den. Detta sker genom att skratta varje gång någon
försäkrar oss om vår oumbärlighet för det eller det verket,
medan vi väl veta att, doge vi, då vore vår plats inom
föreningsverket efter några dagar fyld! Det är endast den
skapande människan, den genom sin livsgärning enastående,
som i vissa fall kan kallas oersättlig. Föreningsmedlemmar
är det aldrig ont om. Och med denna visshet äga vi full
rätt att leende avvisa allmännitet, när detta vill tvinga
oss att tappa bort oss själva i styrelsesammanträden.
Och framför allt har ungdomen denna rätt.
Den unga människa, som tidigt får nyssnämda
platformsjuka, mister lätt förmågan av en i det tysta
verksam godhet. Vanan vid offentlighet, vid publikens och
pressens bifall, ger ofta åt den ungdomliga själens sköra
glas en av de rämnor, dem man ej märker förr än vinet
sakta sipprat ut och glaset står tomt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
