Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom att aldrig i det offentliga livet handla som
enskilda utan endast som »medlemmar», sker med mångas
samvete detsamma som i medeltiden under fastan skedde med
kyrkklockornas kläppar: man virade halm om dem för att
göra dem ljudlösa. Allmängagnet är den halm, man virar om
det egna samvetets kläpp. Och så förblir denna stum. Det
finnes till sist ingen orättrådighet, ingen lögn, ingen
hämnd, intet förtryck, som man ej med samvetsro tillåter
sig samman med sin grupp – allt uti »disciplinens»,
»kamratandans», »allmängagnets» namn!
En judisk vishetslärare förkunnade att ur varje handling
en god eller ond ängel födes, men av halva och förvirrade
gärningar, dåd utan mening och utan kraft, födas änglar
med vanskapade lemmar eller utan huvud eller händer eller
fötter. Och för en sund blick bli de flesta politiska
beslut just sådana vanskapta alster av genom politiken
förvillade själar. Denna vanförhet är den dyraste
krigskostnad, som släktet under varje kulturstrid – i
vår tid särskilt under socialismens – har att bära. Det
är av allra största vikt att den kostnaden nedbringas;
att den socialistiska ungdomen sätter in sin vilja på
att höja partimoralen, att ändra taktiken i de fall,
där den nu liknar den medeltida kyrkans med tvångsdop och
kättardomstolar, med tortyr och autodaféer! Sker ej detta,
komma de ädlare naturerna att alltmer aflägsna sig från
eller att aldrig sluta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
