Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strävsamma, dagliga gärningen? Arbetslusten blir mindre,
ju fler mötena bli, och med arbetslusten avtar
arbetsdugligheten. Men om detta alltjämt fortfar, huru
skall man då en gång i det nya samhället kunna på ett
fullkomligare sätt än nu tillmötesgå allas alltjämt
växande behov?
Det är visserligen sant att vår beprisade materiella
kultur nu frambringar en otalig massa onödigheter för
konstgjorda behov. En högre kultur kommer att avskaffa
denna slags produktion och lägga vikten på helt andra ting
än dem, »kulturlivet» nu fordrar, om man än ej kommer att
gå så långt i sin förkastelse som den berömde sociologen
professor Sombart, vilken slår hela den »modärna kulturen»
till smulor! Han frågar t. ex. vad allt Berlins elektriska
ljus är värt, när det dock ej lyser över någon i kulturellt
avseende så viktig vandring som Goethes promenader i Weimar
från och till Herders hem, vandringar, som skedde vid
skenet av en liten handlykta?! Eller vad våra blixttåg äro
att skryta med, när de dock ej befordra något kulturvärde
jämförligt med de brev, som Goethe och Schiller växlade,
brev, dem en postgumma bar mellan Weimar och Jena?!
Men om vi än kunna hoppas på en ny tid, då den materiella
civilisationen blir underlag för en hög andlig kultur, då
industrien frambringar sina alster för på en gång enklare
och mer förfinade behov – arbete kommer att alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
