Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapliga kärlekens ursprung från det godas och sannas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följer, att en ALLMÄNLIG ÄKTENSKAPLIG SFER utgår af Herren,
samt genomgår verldsalltet ifrån dess första till dess sista ting,
således ifrån änglar ända till maskar. Att en sådan sfer af
det godas och sannas äktenskap utgår af Herren, är emedan
den äfven är en fortplantnings-, det vill säga, en
afvelsamhets- och fruktsamhets-sfer; och denna är densamma som
den gudomliga försynen i och för verldsalltets vidmakthållelse
igenom på hvarandra följande alstringar. Emedan nu denna
allmänna sfer, som är den af det godas och sannas
äktenskap, inflyter på subjekterna efter hvars och etts form,
n:r 86, så följer, att mannen emottager den efter sin, således
i förståndet, emedan han är en förståndlig form; och att
qvinnan emottager den efter sin, således i viljan, emedan
hon är en viljelig form utaf mannens förståndliga. Och
som denna samma sfer äfven är en afvelsamhets-sfer, så
följer, att deraf är kärleken till könet.
93. Att äfven deraf härrör den äktenskapliga kärleken,
är emedan den sferen inflyter i vishets-formen hos
menniskor, och jemväl hos änglar. Ty menniskan kan växa i
vishet till slutet af sin lefnad i verlden, och sedan i evighet
uti himmelen. Och i den mån hon växer i vishet, i samma
mån fullkomnas hennes form. Och denna form emottager
ej kärleken till könet, utan kärlek till en af könet. Med
denna [ena] kan den nemligen förenas till de innersta [delar],
i hvilka himmelen är med sina lycksaligheter, och denna
förening är den äktenskapliga kärlekens.
94. VI. KÄRLEKEN TILL KÖNET TILLHÖR DEN UTVERTES
ELLER NATURLIGA MENNISKAN, OCH DERFÖRE ÄR HAN
GEMENSAM FÖR HVARJE DJUR. Hvar menniska födes kroppslig,
och blir [allt] inre och inre naturlig, och i den mån hon
älskar förståndighet, blir hon förnuftig, och sedan om hon
älskar vishet, blir hon andlig. Hvad vishet är, hvarigenom
menniskan blir andlig, skall sägas i det följande, n:r 130.
Såsom nu menniskan fortskrider ifrån vetande till
förståndighet, och ifrån denna till vishet, så förändrar äfven hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
