- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Förre delen. A—J /
249-250

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Bråkig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bråkig, Bråksam: 1. om personer:
difficilis, morosus. — 2. om saker: difficilis,
impeditus, perplexus; spinosus.

Bråktal se Bråk 2.

Brånad: aestus libidinis; libido.

Brås: b. på ngn (facie, vitā, C. Tusc.
I. § 81) similem esse alicujus; (ore)
referre alqm (Vg.); (patris) similitudo
apparet, exstat in alqo (l. c. § 80); deri b.
han på sin fader, moder, slägt hoc (illi)
paternum est (Ter.); hoc in illo
gentilicium est (Su.); hafwa godt, stort o. s. w. att
b. på bonis, magnis, claris parentibus,
majoribus natum, ortum esse.

Bråte: 1. eg. (= förhuggning):
concaedes; moles. — 2. i allm. = massa, skräp:
turba; congeries rerum; farrago,
quisquiliae, nugae.

Bräcka, f. (= refwa, springa): rima; få
en b. rumpi, frangi; rimas agere.

Bräcka, v. tr.: 1. synon. med bryta,
komma att spricka: frangere, rumpere, findere;
b. upp effringere, refringere. — 2. =
rosta: frigĕre.

Bräcka, v. intr.: dagen, morgonen b-r
illucescit; oritur dies (lux, sol); ”när
morgon bräckte” (Runeberg) primo diluculo.

Bräcklig: fragilis (ramus; ratis; corpus;
fortuna; ”b. är all tings natur” res
humanae f-es et caducae sunt, C.); b. kropp, b.
hydda (äfwen) aegrum corpus; b. helsa
infirma valetudo. -lighet: fragilitas (ferri;
humani generis); ålderdomens b-r vitia,
infirmitas senectutis.

Bräckstång, -stör: vectis.

Bräda se Bräde.

Brädbekläda: tabulare; tabulis vestire.

Brädd: ora (maris; oras, pocula circum,
contingunt mellis liquore, Lucr.); labrum
(dolii, fossae, Cato, Cs.); margo (fontis,
ripae; libri; in margine scribere, notare
alqd); b. af en ström ripa; b. af kruset
summa amphora; floden stiger öfwer sina b-r
flumen extra ripas diffluit (C.), super
ripas effunditur amnis (L.); exuberare,
exundare; stå på b-n af en afgrund (på
undergångens b. l. brant; in extremo
fortunam sitam esse, Sa.); in summo periculo
esse l. versari; inclinare ad interitum;
prope abesse ab interitu, afflictum esse;
stå på grafwens b. prope, proxime a morte
abesse; funeri propiorem esse (Hor.).

Brädda: usque ad oram implere,
replere, opplere.

Bräddfull: oppletus, repletus (ad oram);
cumulatus.

Bräde: 1. eg. och i allm. (pl. bräder):
tabula; assis l. axis; af b-r tabulatus,
ligneus. — 2. = spelbräde tabula
(latruncularia); alveus (lusorius; abacus; spela b.
ludere latrunculis l. duodecim scriptis;
alveo et calculis vacare; slå ngn ur b-t ad
incita redigere alqm; devincere; loco, de
gradu dejicere, demovere alqm. — 3.
uttrycket: på ett bräde hör wäl till bräde i
betydelsen wexlare- l. köpmansbord, disk (lat.
tabula l. mensa): simul, unis literis
expendere, accipere summam.

Brädfodra: tabulis vestire; contabulare.
-golf: (solum) tabulatum. -skjul: taberna.
-spel: lusus (lusio) latrunculorum l.
duodecim scriptorum; lusus calculorum; -
meton. äfwen = alveus lusorius. -wägg:
paries tabulatus.

Bräka: balare. -ande: balatus.

Bräm: limbus; clavus (purpureus, latus
l. angustus, på senatorers och riddares
tunikor); instita (undertill påsydt b. på en
matronas tunika); patagium (på
fruntimmerstunika, Ap.); försedd, kantad med b.
praetextus.

Bränna: 1. i allm. (medelst eld l. hetta
skada, förorsaka smärta): urere, adurere;
solen b-r sol urit, torret. — 2. = sweda, ngt
skada medels eld: ustulare, adurere (panis
adustus). — 3. i oeg. uttryck af 1 och 2:
urere (urit sitis, urtica; skon b-r calceus
si pede - minor erit - urit, Hor.);
penningarne b. honom urunt eum; han har blifwit
b-d = fått en minnesbeta ambustus evasit
(C., L.); b-dt barn skyr elden cui dolet,
meminit (C.); (dulcis inexperto cultura
potentis amici); expertus metuit (Hor.); quae
nocent, docent (Lindf.); hjertat mig b-r
uror, maceror ignibus (Hor.). — 4.
medels eld bereda, forma: b. tegel o. d. coquere
lateres, calcem; b. hår capillos inurere,
calamistro crispare; b. kastanjer o. d.
torrere; frigĕre. — 5. b. in: inurere (notam
alicui). — 6. = b. upp; i allm. urere,
exurere, (incendere, inflammare), cremare:
a. b. ett lik: urere, comburere, cremare
mortuum. — b. = med eld härja (b. städer
och byar): incendio delere, vastare;
cremare, incendere, inflammare (eg. antända);
urere (sata), exurere (classes). — c. b. i
kirurgisk mening, b. bort: urere (medici ad
urendum et secandum inviti accedunt,
C.); b. ut, bort exurere igni (Vg. VI. 742).
— d. b. inne: domus incendio cremare,
comburere alqm. — e. b. ss. lysämne eller
wällukt, ljus, olja o. s. w.: incendere
(hedychri scutellam, C. Tusc. III. 18); urere
(urit odoratam nocturna in lumina
cedrum, Vg. Aen. VII. 13); oleo, candela uti
ad nocturna lumina. — 7. = elda, lifwa:
då brände min håg animo incensus sum;
flagravit, exarsit animus. -ande: b. hetta
aestus fervidus; b. törst sitis arida,
torrida, torrens, vehemens (ardens).

Brännbar: facilis ad exardescendum
(materia); igni concipiendo aptus; b-a
ämnen res, quae sunt ad incendia (Sa.).
-barhet: natura ad exardescendum facilis.

Brännhet: fervens; candens (om
metaller).

Bränning: 1. = brännande, förbränning:
exustio, crematio; tegels b. coctio
laterum. — 2. hafwets: aestus.

Brännjern: cauterium. -märka: notam
l. stigma inurere alicui; compungere alqm
notis inustis (Threiciis); candenti ferro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swelatin/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free