Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Förgyld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inducere rem; oeg.: f. lasten honesta specie
l. oratione vitia tegere. -gyld: auratus,
inauratus. -gyllare: inaurator. -gyllning:
1. ss. handling: auri inductio. — 2. =
guldet, hwarwed ngt är öfwerdraget: auratura;
inductum aurum.
Förgå: 1. (wanl.) om (abstrakta; jfr
Förgås) saker i allm.: a. absolut: interire,
fluere (”det ock snarlig allt förgår” ista omnia
cito intereunt; fluxa, fragilia sunt;
occidunt, fluunt, labuntur faller, förgår,
förrinner, C. Or. § 10); ”det usla frodar sig,
det härliga förgår” optima quaeque -
prima cadunt; ”smärtan förgår wid safternas
ljufliga syra” (abit dolor); vino diffugiunt
sollicitudines, Hor.; minuentur atrae
(carmine) curae; dissipat Evius curas edaces,
id.; ”skönhet förgår” formae gloria fluxa
est (Sa. Cat. 1); lukten förgår odor abit,
aboletur (jfr b). — b. förgå ngn (dat.):
deficere alqm (memoria); lusten förgick honom
desiit velle, cupere; satiatus est; fastidio
captus est; fastidio quodam et satietate
a re abalienatus est (C. de Or. III. § 98);
(quod cupide petiit, mature plena
reliquit, Hor.; amisi omnem libidinem, Pt.);
tålamodet förgick honom se tenere non
potuit (C. de Fin. II. § 21); wreden förgick
honom ira (ejus) consedit, deferbuit,
sedata est. — 2. om tid: abire, fugere,
effluere (C. Sen. § 69); praeterire, transire;
labi; lifwet förgår som en flod fugaces
labuntur anni (Hor.); min tid förgick fugit
aetas; en timme förgick hora praeteriit;
onyttigt f. perire; conteri inutiliter (jfr
Förgången).
Förgå sig: peccare, (labi imprudentiā),
delinquere (graviter swårt) in (mot) alqm;
officium deserere, exuere fidem,
obsequium; quid deceat, quid aequum sit,
oblivisci; violare, offendere (alqm - f. sig
mot ngn); han förgick sig ända derhän att
usque eo (amentiae, temeritatis)
processit, ut -; usque eo adductus est, ut eum
justitiae (prudentiae, officii) caperet
oblivio (C. de Off. I. § 26); adeo officii
(justitiae, prudentiae) eum cepit oblivio; f.
sig af wrede irā efferri; han har lätt att f.
sig facile inducitur, ut prudentiae, officii
obliviscatur; facile in fraudem inducitur,
ad temeritatem effertur; utan afsigt, mot
sin wilja f. sig mot ngn imprudentem,
invitum offendere alqm (C. de Off. II. § 68).
Förgången: 1. (Förgå): praeteritus;
wara f. praeteriisse, transiisse, fugisse,
fuisse; f-a tider tempora antiqua, praeterita;
antiquitas; det gamla är f-t quod
praeteriit, effluxit (C.); fuerunt illa.
Förgår, i förgår: nudius tertius; ante
diem tertium.
Förgård: vestibulum.
Förgås: 1. eg.: om (konkreta) saker (jfr
Förgå) och personer: interire, perire;
cadere; occĭdere (orta omnia occidunt, C.);
själen f. icke med kroppen i döden animus
non exstingintur in (cum) corpore, mors
non delet ac perimit omnia; non simul
cum corpore interit animus (C. de Am. §
13); himmel och jord skola f. caelum ac
terrae interibunt, exitio dabuntur; skeppet
förgicks navis in undis periit, demersa est;
f. i eld igne absumi. — 2. i hyperboliska
uttryck: f. af kärlek, längtan, qwal amore,
desiderio, cruciatu perire, confici,
consumi, absumi, perimi, contabescere.
Förgäfwes (äfwen brukadt ss. predikat med
wara): frustra, nequidquam; in cassum
(missae preces, jactata promissa); arbeta
f. operam perdere; nihil agere; frustra
operam insumere, laborem suscipere; jag
har talat f. nihil egi (dicendo); irritas misi
voces; han hoppades f. spes eum fefellit,
spe dejectus est; nequidquam sperabat
(filium reversurum esse); det är f., att du
klagar frustra quereris; hans arbete war f.
labor inanis, inutilis, vanus fuit; allt war
f. frustra!; nil actum est.
Förgängelse: mors; interitus; f-ns lag
mortalitas (i silfweråldrens språk);
moriendi necessitas, condicio; lyda f-ns lag
naturae concedere, (explevisse
mortalitatem, T.); allt måste lyda f-ns lag, är
hemfallet åt f-n cuncta debentur morti; se,
smaka f-n mori, morte intercipi, fungi,
defungi; denna f-ns werld mortalitas (T.);
res humanae; hwart du wänder dig i
lifwet, ser du f-ns spår quoquo te vertas,
mortis vestigia impressa cernas (haec
quidem vita mors est). -gänglig: mortalis
(homo, mundus; mortale est, quod
quaeris opus: mihi fama perennis quaeritur,
ut toto semper in orbe canar, Ov.);
fragilis, caducus (bräcklig, lutande till fall);
fluxus, brevis (öfwergående, kortlifwad,
kortwarig); allt är f-t cuncta fluunt, labuntur;
nihil est in rebus humanis nisi fluxum
et caducum; skönheten, äran är f. gloria,
forma fluxa, brevis est; en swag, f. glans
splendor brevis; f. är dess lott sors ejus
mortalis est (Ov.). -gänglighet:
mortalitas; fragilitas; brevitas (jfr Förgängelse).
Förgäta: oblivisci; oblivioni dare,
tradere alqd; immemorem esse (af
likgiltighet); kan ock en moder f. sitt barn an possit
femina partus sui (quem tulerit et
pepererit, ejus) immemor esse?; han hade
f-it att stänga dörren januam claudere
oblitus erat (Ter.); förgät ej mig noli mei
oblivisci; mei memor vive (conjugii
nostri memor vive, Su. Aug.); Naevius,
Plautus, Terentius ej att förgäta N., Pl., T.
denique; (se widare Glömma). -gäten:
immemor (officii); se Pligtförgäten, Äreförgäten.
-gätenhet: oblivio; råka, hafwa råkat i f.
oblivione deleri, obliterari, exstingui,
aboleri, in oblivione jacere; bringa i f. in
oblivionem adducere, oblivione obliterare.
Förgöra: conficere (hostium exercitum);
delere; förgjord af trötthet, ängslan
lassitudine, anxietate confectus (jfr Förgjord).
Förhala: f. tiden, f. med ngt ducere
tempus, diem ex die, rem (t. ex. bellum);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
