Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Sluta sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut, fullborda finire (labores morte;
bellum, Cs.; finierat monitus, dictis tamen
ille repugnat, Ov.); absolvere (opus,
librum); perficere; conficere; ad finem l.
exitum perducere; finem facere alicujus
l. alicui rei, finem imponere alicui rei;
s. kriget bellum conficere, componere; s.
sina dagar diem supremum obire; obire;
(finire T.; defungi morte, temporibus
suis, l. absol. defungi, poet.; explere
mortalitatem, T.); ad finem vitae
pervenisse; så slöt han sina dagar hic illius (vitae)
exitus fuit; - s. ngt med ngt concludere
alqd alqa re (orationem versu); han s-de
sitt tal med en uppmaning till soldaterne -
extrema oratione milites hortatus est. —
3. = ingå, afsluta förbindelse,
öfwerenskommelse: jungere (amicitiam, affinitatem,
foedus cum alqo, L.; pacem, L., Vg.);
facere (foedus, inducias, pacem,
amicitiam cum alqo, inter se, C.); componere
(pacem, C. L.; foedus, Vg.); foedus
ferire, icere (högtidligen afsluta), L.; inire,
coire societatem (bolag, förbindelse,
förening) cum alqo (C.); pacisci (foedus); s.
öfwerenskommelse, aftal med ngn rem,
rationem contrahere l. alqd contrahere cum
alqo (C. de Off. I. 3), pacisci cum alqo;
inter alqos convēnit (är öfwerenskommelse
s-d), ut facerent alqd; s. köp (uppgöra
köpeaffär) rem transigere, negotium conficere.
Sluta sig: 1. = tillslutas: coire (vulnus);
claudi, contrahi; grafwen har slutit sig
öfwer honom in terra conditus est; (fossa
ejus clausa est). — 2. s. sig till ngn, ngns
sida l. förbund: ad alqm, ad latus
alicujus, ad societatem alicujus se applicare;
sequi, sectari (alqm, till en talare, en
filosofs lära o. s. w. - sequimur in hac re
potissimum Stoicos, C.; assectari, T. Dial.
2.); dicare se alicui (C. de Or. III. § 11);
conferre se ad alqm (mortuo Scaevola
augure ad pontificem me contuli, C. de Am.
1); s. sig till ngns åsigt accedere ad, sequi
sententiam alicujus. — 3. = slutas, taga
slut (sällsynt): finem habere; desinere;
occidere (dies).
Slutas se Sluta, I. 2.
Slutbokstaf: litera ultima, extrema, in
quam exit, desinit, qua terminatur
vocabulum.
Sluten: 1. om sak: s. krets plenus orbis;
privatus circulus (= enskild krets). — 2.
om personer och deras lynnen: reconditus
(naturā tristis et r., C.); tectus (C.);
obscurus (Tiberius, T. Ann. IV. 1);
abstrusus (T.); taciturnus (tystlåten). -het:
recondita natura; tectum, obscurum
ingenium.
Slutfall: clausula (verbi; sententiae);
casus (ändelse). -följd se Följd. -konst:
argumentandi, disserendi ratio, ars.
-ledning: argumentatio; ratiocinatio (C. de
Inv. I. § 57 ff.); rationis conclusio (de
Fin. I. § 30); argumenti conclusio (a. c.,
quae est graece ἀπόδειξις, ita definitur:
ratio, quae ex rebus perceptis ad id, quod
non percipiebatur, adducit, Acad. IV. §
26); göra en s. efficere et concludere
rationem (C. de Fin. I. § 22).
Slutlig: summus, ultimus (afslutande);
s-t utslag summum, ultimum judicium.
-ligen: i allm. och i uppräkningar: denique;
postremo; ad extremum (C.; i uppräkning,
C. de Or. I. 142).
Slutmening: extrema sententia;
sententia qua concluditur alqd. -påstående:
summa postulatorum. -räkning: summa
ratio l. rationis; jfr Räkning. -sats:
complexio (det tekniska ordet för slutsatsen i en
slutledning, i motsats till öfwersats -
propositio - och undersats - assumptio -, C. de
Inv. I. § 59 ff.); conclusio; id quod
concluditur ex rebus, efficitur rationis
conclusione, quod sequitur, efficitur iis, quae
posita, concessa, sumpta sunt; skarpsinnig
s. acute conclusum (C.); draga en s. af ngt
concludere, conjicere alqd ex l. de alqa
re; (jfr Sluta I. 3); s-n är falsk non
efficitur, non consentaneum est iis, quae
posita sunt. -stafwelse: extrema l.
ultima syllaba. -summa: summa summarum
(Lucr.).
Slutta: vergere (collis ad flumen, arx
in meridiem); proclivem, declivem esse;
acclivem esse (s. uppåt). -ande: proclivis,
declivis (s. nedåt); acclivis (s. uppåt). -ning:
clivus (s. i konkret mening; höjd); fastigium
(locus vergit tenui f-o, Cs.; cloacas f-o
ducere in Tiberim, L.); proclivitas,
acclivitas (= egenskap att slutta, nedåt l. uppåt).
Slyna: muliercula; lasciva puella;
(scortum).
Slyngel: homo, puer nequam; nebulo;
(mastigia, furcifer, verbero, tilltalsord till
slafwar hos Plautus). -aktig: illepidus;
protervus; inverecundus.
I. Slå, f. se Ormslå.
II. Slå, f. (= bom): obex.
Slå, v.: I. absolut: 1. tr.: a. i allm.:
caedere, verberare (synon. prygla, piska);
pellere, pulsare (= stöta, klappa); percutere,
ferire (slå, träffa, drabba); tundere (synon.
banka, bulta); jacere (kasta, wräka); slå
lärjungar caedere, verberare discipulos
(caedi discipulos nolim, Qu.; Spartae - pueri
ad aram sic verberibus accipiuntur, ut
multus - sanguis exeat, C.); slå trumma
tympanum pulsare, tundere; slå boll
pilam facere (slå upp bollen); pilā ludere
(= spela boll i allm.); slå åder venam
incidere, secare; slå tärning talos jacere.
— b. = hugga, meja af: metere, demetere,
secare (fenum, segetes; metere pratum,
agrum). — c. = döda (slå i hjel): necare;
obtruncare (regem in proelio o-at, L.);
dejicere (fälla); occidere; caedere; ligga
slagen jacēre; caesum esse. — d. = slå
ur fältet, öfwerwinna i drabbning: fundere
(bringa i oordning, att wika), fundere et
fugare (slå på flykten: exercitum fundit
fugatque, fusum persequitur; fusi primo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
