Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Störta sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronen: regno expellere, ejicere, exuere alqm;
s. ngn i olycka l. förderf in perniciem, in
calamitatem detrudere alqm; calamitate
afficere alqm; perdere alqm; ad
perniciem vocare alqm, perniciem afferre
alicui.
Störta sig: 1. eg.: praecipitem se dare
(s. sig ned), ruere. — 2. oeg.: s. sig i fara
periculo (temere) se offerre; in periculum
se conjicere; s. sig i olycka in perniciem
ruere.
Störtregn: imber effusus. -sjö: unda
irruens, assultans (Ov. Met. XI. 497 ff.);
(ingens a vertice pontus, Vg. Aen. I.
114).
Stöt: I. ss. handling: 1. eg.: ictus;
percussio; succussio (s. hwarigenom ngt kastas
uppåt); impulsus; pulsus; (offensio);
gifwa en s. icere, percutere, impellere; få
en s. ici, percuti, impelli; en s. med
handen, foten ictus manus, pedis; gifwa ngn
en s., så att han faller ictu prosternere,
affligere, ad terram dare; skeppet fick en s.
ad scopulos offendit. — 2. = gång: twå
i stöten = åt gången bini simul. — 3. =
motgång, olycka: plaga; offensa; offensio;
calamitas; clades; damnum, detrimentum;
res adversa; det war en swår s. för honom
gravis (pestifera) illi haec plaga fuit (C.
de Off. I. § 84); få en swår s. graviter
offendere; magnā plagā l. calamitate affici,
affligi; han tål ej flere sådana s-r plures si
ejusmodi accesserint plagae, salvus esse
non poterit. — II. ss. redskap: pilum;
tudicula.
Stöta: I. intr.: 1. absolut: ferire;
percutere; wagnen s-er succutitur, recellit
currus. — 2. s. emot: offendere alqd;
incidere, incurrere in alqd; adhaerescere. —
3. s. från land: navem deducere, solvere.
— 4. s. i: a. i marken: terram pulsare,
pellere. — b. s. i basun, horn: cornu, tubā
canere, insonare; signum dare. — c. s. i
grått, gult: subcanum, subflavum esse. —
5. s. i hop: collidi; concurrere; om
personer: inter se convenire; härarne s-te i hop
conflixerunt, concurrerunt, congressi sunt.
— 6. s. intill: attingere alqd; finitimum
esse alicui (jfr Gränsa). — 7. s. på: a. eg.:
offendere (scopulum; alqm o. =
oförwarandes råka); incidere, incurrere in alqm,
alqd; s. på grund vadis illidi; ad
scopulum offendere, adhaerescere; in vadis
haerere; s. på patrull voluntatem alicujus
(verbo inconsultius jactato) offendere. — b.
s. på ngn = påminna ngn: leviter
impellere (C. Clu. 71); monere, commonere
alqm ut faciat alqd. — c. s. på ngt (=
närma sig till -): non multum abesse,
distare, abhorrere a re; (parcus ob heredis
curam nimiumque severus assidet insano,
Hor.); ad alicujus similitudinem proxime
accedere; redolere alqd (doctrinam r-t
exercitationemque paene puerilem, C. de
Or. II. 109). — 8. s. samman: a. se Stöta
i hop. — b. om händelser: concurrere. —
9. s. till: a. impellere, offendere alqm,
alqd; incurrere in alqm. — b. = s. intill,
se detta. — c. = komma till: accedere (C.
Tusc. IV. § 40; febrim accessisse sensit,
N. Att. c. 21). — d. = förena sig med ngn
under en färd l. ett tåg: (socium) se
addere, adjungere alicui; conjungere se cum
alqo; s. till med hjelptrupper, bidrag auxilia
adducere, adjumenta afferre; conferre. —
10. s. ut (från land): navem deducere,
solvere; e portu exire. — II. tr.: 1. eg.: a.
syn. med slå, träffa: ferire; percutere;
tundere (bösta, dunka); pulsare; s. ngn för
bröstet, i sidan pectus alicujus percutere,
latus fodere; s. af extundere; (frangere);
s. efter ngn ferro petere alqm; s. igenom
ngn transfigere, transfodere alqm. — b.
syn. med skuffa (kasta), fösa: trudere,
pellere); s. bort, ut ejicere; extrudere;
expellere; exterminare; s. ifrån sig rejicere,
repudiare, repellere, aspernari (oblata);
s. ned dejicere; wanl. = obtruncare; s. om
kull impellere; evertere, subvertere;
dejicere; s. ngn från tronen regno pellere,
ejicere, exuere alqm. — c. syn. med
drifwa: impingere (terrae baculum, hastam);
s. swärdet i ngn ferro transfigere alqm;
ferrum transadigere alqm (costas
alicujus); s. swärdet i skidan vaginā ensem
condere; s. fram ett ljud sonum edere; s. upp
dörren januam effringere. — d. s., s.
sönder = medels stötning krossa: tundere,
contundere. — e. syn. med skaka: quatere;
concutere. — 2. oeg.: s. ngn, s. ngn för
hufwudet: offendere alqm, alicujus animum
l. voluntatem; alicui displicere; animum
alicujus a se abalienare; blifwa stött på
ngn subirasci, leviter succensere alicui;
blifwa stött öfwer ngt offendi re; aegre
ferre alqd; alqd in contumeliam sui
accipere (C.); det s-r ögat oculum offendit,
laedit; ab oculorum approbatione abhorret;
s. ngns smak, takt (severe judicanti) non
probari.
Stöta sig: 1. eg.: offendere; offendere
pedem, manum et cet. — 2. oeg.: s. sig
på ngt offendi re; aegre l. moleste,
graviter ferre alqd; s. sig med ngn animum
alicujus offendere, a se alienare;
simultatem alicujus suscipere.
Stötande: qui offendit animum alicujus;
qui non vacat offensione (C. de Off. I. §
130); odiosus (l. c.), molestus; gravis;
importunus (oförsynt); asper; contumeliosus;
s. högfärd importuna superbia; s. lättsinne
lasciva petulantia; på s. sätt petulanter
(fräckt); aspere (C. de Am. 9); importune.
Stötel se Stöt II.
Stötesten: (offendiculum); offensio (una
illa sublevanda offensio est, ut et veritas
in amicitia et fides retineatur, C. de Am.
§ 88); offensiuncula (C.); causa (semen)
offensionis (l. c.), discordiae o. d.;
difficultas.
Stötning: offensio (pedis); succussio
(skakning); contusio, pistura (sönderstötning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
