Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Urin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urin: lotium; urina. -blåsa: vesica. -gång:
urēter; urinae ductus.
Urkund: rerum gestarum monumentum
(wanl. pl.); skriftlig u. literarum
monumentum; tillförlitlig u. incorruptum m.;
offentliga u-r publicae literae, p. tabulae.
Urmakare: *horologiarius; horologiorum
fabricator.
Urminnes: från u. tid ab ultima
antiquitate; (jam inde antiquitus, L.); som är
från u. tid omni memoria vetustior; a
nostra (ab hujus aetatis) memoria propter
vetustatem remotus.
Urmodig: obsoletus; ab usu remotus;
ab usu - intermissus (C. de Or. III. 153;
inusitatus, l. c.); blifwa u. obsolescere; ab
usu intermitti.
Urna: urna.
Urnupen: serratus; denticulatus.
Urnyckel: *clavis horologii.
Uroxe: urus.
Ursaka se Ursäkta.
Ursinnig: furiosus; insanus; amens;
commotus; u. af wrede, begär irā turbatus,
(amens), commotus; ad libidinem alienatus
(L.); blifwa u. irā commoveri; furere
incipere. -sinnighet: furor; mens commota,
alienata, turbata. -sinnigt: furiose;
insane. -skilja: distinguere, discernere
(dignoscere), sejungere (cogitatione) rem a
re, res inter se; rerum delectum habere;
ej kunna u. swart och hwitt alba et atra
discernere non posse; jfr göra Skilnad.
-skilning: delectus; distinctio; judicium;
utan u. sine delectu; nullo rerum delectu
habito; promisce; (sine judicio); hafwa,
ådagalägga god u. acuto, subtili judicio esse,
uti. -skilningsförmåga, -skilningsgåfwa:
distinguendi, (delectus habendi) facultas,
judicium; dijudicandi facultas; judicium;
ingenii acumen; ega god u. ingenio acuto
esse; valere acumine, judicio; sakna u.
judicio carere; hebetem, tardum esse.
Urskrift: archety̆pum (Varr.); exemplar,
exemplum.
Urskulda: excusare; purgare; amovere
culpam ab alqo. -skulda sig: se excusare,
se purgare de re; jfr Ursäkt, Ursäkta.
Ursprung: ortus; origo; fons; initium,
initia; slägtens u. gentis origo,
(incunabula); allt från slägtens u. ab ultima
stirpis origine; slägtens u. är dunkelt gentis
origo (origines, initia) obscura est; här
är wår slägts u. hinc orti sumus (C. de
Legg. II. 3); flodens u. fons fluminis; från
ett ringa u. ab exiguis initiis; hafwa sitt u.
från ngt ab, ex re ortum, natum esse;
leda, härleda sitt u. från ngn a stirpe alqa,
ab auctore aliquo repetere, ad aliquem
auctorem referre originem (L. praef. 1).
-sprunglig: principalis, primus,
primigenius (först, i mots. till det senare, sekundära,
härledda - causa p-lis, prima; significatio
p-lis, Qu.; verba p-ia, Varr.); (naturalis,
naturā), nativus, germanus (= till arten
u., naturlig, medfödd, äkta, i mots. till det
konstgjorda l. förfalskade - nativa urbis
praesidia; verba nativa - egentliga
benämningar för saken; nativus lepos - naturligt
behag; germanae justitiae solidam effigiem
nullam habemus, umbris et imaginibus
utimur, C.); antiquus, antiquissimus,
priscus (= som tillhör en saks första tillwaro l.
tillstånd; åter ställa saken i hennes u-a skick in
antiquum statum restituere; ngns u-a yrke
primum, antiquum artificium; quod
primum coluit, cui primum se dedit; en wiss
u. enkelhet antiqua quaedam simplicitas).
-sprungligen: principio; a principio; primo
(i början); naturā (af naturen); u. fans
(finnes) ingen privategendom principio nihil
cujusquam proprium fuit; (sunt privata
nulla natura, C. de Off. I. 6); Rom
styrdes u. af konungar urbem Romam a
principio reges habuere (T.); Belgerne äro u.
Germaner Belgae orti sunt a Germanis.
Ursäkt: excusatio; defensio
(förswarsgrund); causa (giltigt skäl, laga förfall);
venia (u. som gifwes, medgifwes); giltig u.
probabilis, idonea excusatio, causa; skamlig
u. turpis excusatio; anföra en u.
excusatione uti, e-m afferre; causam afferre, cur,
ut sibi ignoscatur (C. de Am. § 37);
anföra ngt ss. u. excusare alqd (t. ex.
inopiam, temporis angustias); anföra ss. u.,
att - excusare, quod (excusavit Titium
Terentius, quod eum brachium fregisse
diceret) l. ack. och inf. (excusatur
Areopagita esse, C.); defendere (id se aliorum
causā fecisse d-t, C.); antaga en u.
accipere excusationem; det är ingen u. nulla
excusatio (peccati, si amici causā
peccaveris, C.); bedja om u. veniam petere (C.;
orare, rogare); jag ber på det högsta om u.
veniam des, oro; gör min u. me excuses
velim; pro me veniam petito; härför
finnes ingen u. haec res excusationem non
habet (stultitia e. n. h., C.). -säkta: 1. =
urskulda, anföra ursäkt för ngn: excusare
alqm; defendere alqm; culpam amovere
ab alqo; veniam petere alicui; u. ngn med
ngt, med att - excusare, defendere alqm
alqa re (causa); excusare alqm, quod
fuisse, fecisse dicit (jfr Ursäkt); defendere
alqm fuisse, alqd fecisse (dermed att han
warit l. gjort ngt). — 2. = hafwa ngn
ursäktad, befria från skuld: veniam dare
alicui; ignoscere alicui; e culpa eximere,
culpā liberare alqm; u-a mig veniam des,
oro; ignosce mihi, peccato meo; det kan ej
u-s res non habet excusationem, rei nulla
venia est (C.); u. ngt för ngts skull alicui
rei (t. ex. necessitati) veniam dare; u.
benäget mitt slarf festinationi meae veniam
des (benigne), oro. -säkta sig: se
excusare (de re för ngt); veniam (peccati,
delicti) petere, orare; u. sig med sjuklighet,
tidens knapphet o. d. valetudinem,
temporis angustias excusare; u. sig med att man
ej sett - excusare, se non vidisse l. quod
se vidisse negat. -säktlig: excusatus (T.,
Pn.); qui excusationem habet; u-t fel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
