Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ahasverus»: de vackra orden, vilkas tomhet för
Ahas-verus är uppenbar; hans erfarenheter av världens och
mänskornas ondska; hoppet om kvalens slut, när det goda
segrar; Messias’ uppenbarelse; och versen är ju ock
densamma.1
»Shylock» har ett helt annat anslag än »Ahasverus».
Redan de första raderna visa skillnaden: »Du Abrahams
och mina fäders Gud! — En tjänare i nöd dig kräver svara.»
Dikten är en monolog, där motivet från Shakespeare — med
köttremsan — är använt för att symbolisera den hämnd,
vars utkrävande försvaras med allt som den talande själv
och hans stam fått lida, alltså en helt annan tankegång
än i »Ahasverus». 1 denna målning av oförrätter, men
framför allt av Shylocks egen olycka, hans ensamhet och hans
resignerade väntan på döden, har Levertin nedlagt en stor
poetisk kraft och den genomfläktas av en inre lidelse, som
ställvis gör den storslagen: man märker emellertid icke blott
deltagandet i stammens öde, men också en mycket stark
genklang från hans egna livserfarenheter, såsom i de
vackra raderna:
Vad allt är midnattsskumt här i mitt hus,
som väntades nu ingen mer än döden:
den sista gästen med sitt sänkta ljus,
som blekgrå aska strör på bittra öden.
Med kvällstrött gång jag irrar genom rum,
där skuggan tungt om dödad lycka kväder.
Men nu var blick är släckt, var röst är stum
och brustet eka stegen, vart jag träder.
I svarta vinklar tassla döda skratt.
En rastlös väggsmed hamrar hop sitt timmer,
och genom blygrå fönster lyser matt
den bleka vintermånens svepningsskimmer.
Som florhöljd dödsbår står den vilobädd,
dit jublande jag Lea bar den kvällen,
då hon mig skänkts, beslöjad, bröllopsklädd,
och rabbin vigt oss under svarta pällen . . .
1 En noggrannare jämförelse mellan dessa båda dikter ger
tillfälle till mycket intressanta iakttagelser rörande, bland annat,
de båda skaldernas poetiska stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
