Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian åtminstone någon gång hos sig själv återfunnit den
drömmare över förgångna tider och hela judefolkets historia,
som Kalonymos är. Litterärt taget behärskas novellen helt
och hållet av det patos som utgår från Kalonymos’ innersta
stämning och som meddelar sig åt alla de syner, i vilka
han så lätt försjunker, från den gryende marsmorgonens
halvdrömmar om hemmet till fantasierna, som bemäktiga
sig hans sinne, när han deltager i påskfirandet.
Lever-tin har här träffat en ton av egendomlig styrka och
kontemplativ innerlighet tillika, ett slags bibliskt-romantisk
stil, som böljar i en mången gång betagande rytm och
över huvud är fylld med lyftning och lyrik.
Vardagsskild-ringen, om jag så må säga, Kalonymos’ uppvaknande i
takkammaren vid Österlånggatan, den judiske
äktenskaps-mäklarens besök, vandringen genom Stockholmsgränderna
och besöket hos överståthållaren samt sedan de två
bröderna hos Henoch, allt detta sticker av och är hållet i en
annan, lättare och i och för sig lyckad tonskala. Levertin
bemödar sig att få fram olika typer: när han sammanför
drömmaren Kalonymos, den beskäftige Seidenschnur och
patriarken Henoch, vars dotter mäklaren vill gifta bort, så
äro motsatserna säkert mer karaktäristiskt betonade, än
när han ger den för övrigt mycket lustiga bilden av de
två brödernas och klädståndsmånglaren Jacobs figurer -—
till en del kanske avbildade efter modellen av Levertins egna
fränder. Värdinnan, fru Rosalie, med sin »stilla,
högtidliga vänlighet» och sitt »elfenbensbleka, tärda ansikte», hon
som har en särskild kraft att kalla fram människors andakt
och försonlighet — och som ju är en bild av Levertins egen
farmor — fullständigas så förträffligt av mannen, Henoch,
stark och betydande också han, men lättare till sinnet och
världsligare, och även av dottern Esther, hög och stilla
som modern. Dennas vandring till hamnen med Kalonymos
är i all sin enkelhet en storslagen avslutning på novellen och
ristar sig djupt i minnet. Levertin når här en höjd av
berättarkonst, som aldrig förr eller senare. Aftondimman är
som symbolisk för hans sätt att se sina gestalter genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
