Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin haft en alltför stor fördragsamhet med några av
dem, kanske misstagit sig i bedömandet av andra — såsom
då han gör behagsjukan och teatermåssigheten till blott en
mask för den ömtåliga personligheten i stället för att de
otvivelaktigt bildade en konstituerande del av konungens
hela väsen. Men omdömet om hans allmänna värdesättning
och dess betydelse jävas därigenom icke.
Genom Levertins essayer över den gustavianska tiden
har kännedomen om dess liv och dess människor tillförts
bidrag av mycket stort värde och spritts i vida kretsar,
kanske också banat väg för det stigande intresse för
historisk memoarlitteratur, som inumera skönjes. På samma gång
äro de i sig själva mästarprov på hans förmåga av
»Ein-fiihlung» i skilda typer och hans makalösa konst att skapa
tidsstämning och fylla mänskor med levande anda.
Måhända skilja sig likväl dessa essayer från dem över
frihetstiden däri, att vi icke här se så mycket av tiden själv
och dess rörelser. Det fanns väl ingenting att så hänföras
av, som naturvetenskapernas uppsving under det tidigare
skedet: och det är sant, att en stor del av det internationella
sambandet, d. v. s. det franska, med litteratur och konst
blivit berört i de större arbetena. Men det fanns ju ändå
så mycket som kunnat ge bakgrund, upplysningen, en
diktning som Kellgrens, vissa vetenskapers blomstring.
Levertin har, tror jag, varit för mycket fången av rokokon för att
icke helst fästa sig vid dess former i tidens yttre liv och hos
dess människor, han har med förkärlek studerat typer som
Schröderheim och Ekeblad eller en journalist som Gjörwell.
Hos en skald som Bellman slutligen och hos Gustaf Ili
själv har han framför allt upphöjt det som bar rokokons, den
färgstarka, skönhetsrusiga, sorglösa, individualitetsälskande
och intelligensdyrkande rokokons prägel och gjort dem till
riktningens mest lysande och idealiska representanter i hans
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
