- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
115

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ola. 115

där uppe med solparasoll — och Ola spottade ett långt
stycke mellan tänderna.

Därpå fortfor han att hvissla och se bort öfver
ängarna och fälten, som voro afdelade i gärden och rutor
medels pilvallar — pilarne, som stypplats om våren och
sågo litet stubbade ut, hade nu skjutit nya ljusgröna
grenar i vädret —, tvärs öfver bort till prestgården, som
nästan doldes af den lummiga trädgården; kyrktornet
stack upp mellan de höga, spetsiga popplame i prostens
park, och i söder glittrade hafvet vid synranden; när det
var riktigt klar luft, hägrade Möens klint skarpt och
tydligt, och han tänkte, att om det varit vid höstetiden, så
hade cletta varit ett godt tecken, ty då hade man att
vänta torrväder, och då kunde det kanske blifva fråga
om en Malmö-äcka; Ola visste, att prosten gärna reste in
med päron till sin påg, som gick i Malmö skola.

Och Olas breda, bruna anlete sken nöjdt i solen;
han hvisslade en drill och följde kisande med blicken
röken från en ångare, som gled förbi långt ute; den som
visste, hvart den skulle hän! Förmodligen ända till
Köpenhamn! — Dit reste Jeppa Lars i den stora möllegården
noran om byn hvart eviga år på våren för att köpa
tuli-panlökar; — Ola hade dessutom ibland i Malmö varit
nere vid hamnen, då öresundsbåtarne kommit och gått;
han hade aldrig rest på ångbåt, men kunde icke tänka
sig en högre lycka, än att en gång resa till
Köpenhamn med Marna; att få gå på gatorna där med en så
tin tös som hon — han tordes knapt tänka tanken till
slut. »Det får du nock bida dej i nesan etter, Ola»,
mumlade han, svängde sig om på träskohälen och gick
långsamt bort öfver gården till stallet, där han började borsta
och rykta hästarne, medan han smågnolade för sig själf:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free