Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Han kunde icke tvifla om Att allt från lilla Elin kom,
Ett upptagsbarn, ett litet mönster; De sade jemt
hvar ann »god natt», Och om hon tidigt uppe satt,
Han nickade till hennes fönster.
Så gingo, hur det bar till vägs, Tre, fyra år, och fem
och sex, Till jungfru flickan rundats hade. Andreas,
nu en annan karl. För fröken oumbärlig var, Då hon
en vacker afton sade:
»Jag tror min tid är ute riu
Och Elin blir, det känner du,
Till löst och fast arftagarinna.
Du får väl flytta, ty du bör
Ej vara qvar här, om jag dör,
Hon är så ung, och värnlös qvinna!»
Här vardt skön Elin röd som blod Och liknade den ros,
som stod I purpur sydd på hennes båge; Andreas hennes
händer tog, Hon blossade - och gumman log Som om hon
nu först något såge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
