Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
ISft påstod, att Brienne ej vill ha
Sin brud. Har han nu ändrat sig? Hvasa?
Verner. Ah nej, visst icke! Men jag sjelf är
skjuten.
Robert. Som aldrig sett den sköna?
Verner. Hade jag, Så vore jag kan hända ej så
svag.
Robert. Nej, detta går för långt.
Verner. Var lugn och hör mig: Den skatt, som på
Brienne är förspild, Har länge skymtat i en gloria
för mig. I går, i skymningen, då hennes bild Stod
lefvande inför min själ, och mild, Så hör jag, att
ett bud på dörren knackar. Det är från öfversten.
Som jag förstår, Tar man mig för Brienne.
Robert. Jo, jag tackar!
Verner. Herr öfversten med döttrar kom i går
Och hade nu det hopp, att ofördröjligt Få se min
vän i sitt hotell, om möjligt Kan hända redan nästa
förmiddag. Så lät han helsa. Genast tänkte jag:
Min vän har rest och lär ej återvända På några dar.
Vi äro icke kända Hos öfverstens. Om jag nu tog
hans namn Och uniform - jag bor nu strax här nedan
Och är ej mycket känd i Köpenhamn - Och komme såsom
fästman . . .
Robert. Nå, än sedan?
Verner. Kan hända lägger sig mitt känslosvall Vid
hennes anblick.
Robert. Och i annat fall?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
