Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Få sigte på — hvad helst han ville slippa —
Den ensliga, men kära boning, som
Stod först välkomnande hvar gång han kom.
Och stjernan der, den dunkla, svårmodsrika,
Som re’n på långt håll tindrade så grant,
Han fick ej blicka dit, fick ej ge vika
För hvilans sötma — vid förderfvets brant.
En stund han gjorde halt och hade nära
Åt slumpen lemnat syfte, lif och ära:
Det gick ej an: en chef kan ömma åt,
Men icke svigta för en qvinnas gråt.
Han skeppet varsnar, vinden blåser gynsamt,
Vid denna anblick samlar han sig skyndsamt,
Hans gång blir raskare; och när han hör
Hur verksamt lifvet sig der nere rör,
Hör detta sorl, som så beskäftigt låter,
Signaler, rop och årtag fram och åter,
Ser en på rån, en annan vid en tross,
Ser draggen hifvas, seglen göras loss,
Ser viftandet från alla, hvilka taga
Farväl af dem, som ut på djupet draga,
Och framför allt sin flagga, röd till blods,
Så mins han knappt hur han var nyss till mods:
Hans vildhet vaknar och hans öga brinner,
Sin gamla varelse han återfinner:
Han tager sats — han flyger — tills han når
Den remsa mark, dit klippans stupning går,
Der hejdar han sig, mindre för att svalkas
Af luftens friska svep der nedifrån
Än för att hemta sig i någon mån
Och ej så het och upprörd folket nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
