Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sätt dubbel vakt: och när Anselmo är
Igen, låt också honom se det här:
Om trenne dar (står vinden bi) så gläd dig,
Då har du oss igen. Frid vare med dig!»
Så sagdt, han kramade stallbroderns hand
Och sprang i jullen med ett hopp från strand,
Och för hvart årtag i det djupa vatten
En fosforstrimma gnistrade i natten.
De nådde skeppet — Conrad däcket hann —
Och pipan satte lif i alle man —
När stäfven då skar upp i vinden villigt,
Så sade han de skött sig flinkt, som billigt,
Såg på Gonsalvo stolt, — men hvadan kom
Den sorg, som tycktes gripa honom plötsligt?
Han skymtade sitt torn, som låg der ödsligt,
Och lefde strax den sista scenen om.
Såg dem Medora nu? Ack, aldrig torde
Han älskat henne så som nu han gjorde!
Men mycket före dager göras fick,
Beslutsamt såg han derför bort — och gick
Till hytten med Gonsalvo, der han lade
Sin plan i dagen och det mål han hade:
Framför dem lampan brann och kortet låg,
Med allt som tjenar seglarns konst på våg.
Rådplägning hölls, tills midnatt var förliden
— En själ i spänning mäter icke tiden —
Och brisen friskade beständigt i,
Så skeppet skar liksom en falk förbi
Ögruppens branta uddar, för att hinna
Till ankars, innan östern börjat brinna.
Uti en natt-tub snart den bugt man såg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
