- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
98

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Ing) wœs ǽrest        mid Éastdenum
gesewen secgum


= »Ing var först sedd av människor hos östdanerna». Om Ing (på forngermanska *Inguz eller *Ingu̯az[1]) veta vi icke mycket, men höjt över varje tvivel är dock, att namnet tillhört en stamhero eller fruktbarhetsgudomlighet, som stått Frö ytterst nära och i Uppsalakulten sammansmält med denne. Efter honom voro tydligtvis inguaeonerna uppkallade, vilka enligt Tacitus (Germania 2) voro »närmast oceanen boende». Med oceanen menas väl Östersjön eller Nordsjön och Östersjön, och benämningen inguaeoner bör i så fall ha varit ett mera omfattande namn på de folk, Tacitus skildrar i kap. 40 av Germania, vilka voro utpräglade fruktbarhetsdyrkare. Söka vi nu inom den mithraistiska kalendern efter motsvarighet till Ing, vars heliga tal bör ha varit 21, finna vi, att den tjugoförsta dagen i den avestisk-persiska månadskalendern var helgad åt Râma, som i Avesta även nämnes Râma Hvâstra (pers. Râm). Denne var en fruktbarhetsgudomlighet, en skyddsgud för fält och betesmarker, »ein Flurgott» enligt Lehmanns terminologi[2]. Han nämnes omedelbart efter Mithra, då denne anropas som »de vida fältens herre», han säges giva födoämnena deras smak, och för att ett land måtte få goda jordprodukter utropades: »jag önskar åt detta land Râma Hvâstra»[3]. Liksom Mithra synes han även ha stått i ett visst förhållande till solen[4]. Beröringspunkterna med Uppsalaguden Yngve-Frö och Eddadiktens Ingunar-Frö (isl. Ingunar-Freyr) äro uppenbara (jfr Lokasenna, str. 43). Rörande etymologien för namnet Ing hänvisar jag till Noreen (Namn och bygd 8, s. 1 f.), som däri inlägger en ursprunglig phallisk betydelse (sammanställning med grek. ἔγχος ’lans’).

36. Såsom jag redan nämnt, kan ett visst tvivel råda om den rätta ordningsföljden mellan de två sista tecknen i futharken.

[1] Wessén, Studier till Sveriges hedna mytologi och fornhistoria, s. 45 f. och s. 55 f.; rörande litteratur i inguaeonfrågan s. 48, not 3.
[2] Jfr Chantepie de la Saussaye, Lehrbuch der Religionsgeschichte4 2, s. 227.
[3] Jfr Darmesteter, Le Zend-Avesta 2, s. 698 och s. 712, samt 1, s. 10 och s. 420.
[4] Jfr Darmesteter, a. a. 1, s. 182.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free