- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
99

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av skäl, som jag närmare skall utveckla vid min gematriska tolkning av de äldsta runradsinskriptionerna (jfr §§ 48—51), har på Kylverstenen en av magisk hänsyn framkallad omgruppering av runradsslutet skett, så att d-runan kommit att stå före o-runan. Vi ha därför att som talvärde för o-runan ᛟ, vilken i amulettfutharkerna står som n:r 23, i enlighet med min teori ansätta talet 22. Vilja vi med hänsyn härtill söka förklara uppkomsten av runans namn, stå vi inför en fråga, som knappast låter sig besvara annat än med viss tvekan. I forngermanskan var o mycket sällsynt i uddljud, och det vore därför a priori icke att förvåna sig över, om vi just på denna punkt skulle möta ett mindre klart samband mellan namn och tal. Det är ju tänkbart, att den rent fonetiska möjligheten att i detta fall välja ett symboliskt namn genom alltför snäv begränsning lagt så starkt tvång på runradsbildaren, att han icke såsom eljest lyckats finna en verkligt träffande benämning, utan fått nöja sig med ett mindre suggestivt ord. Med hänsyn till angelsaxisk och gotisk tradition[1] har man såsom forngermanskt namn på denna runa antagit *ōþal(a) med betydelse ’odal, arvegods’. I den avestisk-persiska kalendern var den tjugoandra månadsdagen helgad åt en vindgudomlighet Vâta (pers. Bâd). Det är i detta fall den välgörande, milda vinden det är fråga om: »Vi offra åt Vinden den välgörande, som gör det goda», säger med hänsyftning på Vâta en yasna, som åkallar månadsgudomligheterna i tur och ordning[2]. Vâta var en vindgudomlighet, som höll jorden »över och under sig», och han ansågs föra vattnet från den regnskänkande Tîshtrya (pers. Tîr), d. v. s. Sirius[3]. Vi ha sålunda att göra med ett mytiskt naturväsen, som är gynnsamt för grödan. Vâta bör givetvis ha uppfattats som ett skyddsväsen för jordbruket, av vars framgång värdet av den odlade jorden var beroende. Ar *ōþala det ursprungliga namnet, torde en dylik tankegång ha varit vad som närmast legat till grund för namnvalet, vilket, såsom jag redan ovan framhävt, uppenbarligen måst företagas inom ett mycket begränsat ordmaterial.


[1] Jfr Bugge, Norges Indskrifter med de ældre runer, Indl., s. 63, och Feist, Etym. Wörterbuch der gotischen Sprache2, s. 408.
[2] Jfr Darmesteter, Le Zend-Avesta 1, s. 143.
[3] Jfr Darmesteter, a. a. 2, s. 320.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free