Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela strofen består i den läsart, jag ovan följt, av 31 ord (13 i första och 18 i andra halvstrofen, alltså Ulls och Odens tal). Talet 31 är ett primtal. Jag har redan nämnt, att dylika tal, som icke kunna jämnt delas med det demoniskas tal, hava ansetts skydda mot trolldom (jfr § 19). Drottning Gunhild var som bekant i hög grad trolldomskunnig. Vi kunna i detta sammanhang erinra oss berättelsen om hennes förhållande till islänningen Hrut (jfr Nials saga, kap. 3—6). Ordsummans taltyp och de faktiska omständigheterna tyda därför på, att Egil genom denna magiska dikt velat skydda sig mot den seidkunniga kvinnans onda anslag. Att den första halvstrofen består av 13 och den andra av 18 ord, torde även bero på magisk beräkning, idegranen och dess runtal ha ansetts ge skydd mot trolldom (jfr § 29), och trolldomsguden Oden var Egils specielle skyddsgud.
— Slutligen finnes i Egil Skallagrimssons saga ett förbannelseformulär bevarat. Innan Egil avseglade från Norge efter att ha dödat Eriks son, Ragnvald, steg han i land på en ö, tog i handen en hasselstång och gick ut på en bergudde, som vette mot land. Här tog han ett hästhuvud och satte det upp på stången[1]. Sedan framsade han »bestämda ord» (= en besvärjelse): Hér set ek upp niðstǫng ok sný ek þessu níði á hǫnd Eiríki konungi ok Gunnhildi drótningu (= 17 ord) = »Här reser jag upp nidstång och vänder jag detta nid mot konung Erik och drottning Gunhild.» Så vrider han hästhuvudet in mot land (hann sneri hrosshǫfðinu inn á land, säger sagan), varefter han fortsätter: sný ek þessu níði á landvéttir þær, er land þetta byggva, svá at allar fari þær villar vega, engi hendi né hitti sitt inni, fyrr en þær reka Eirík konung ok Gunnhildi ór landi (34 = 2 × 17 ord) = »Jag vänder detta nid mot de landvättar, som bebo detta land, så att de må fara vilse vägar och att ingen må nå eller finna sin boning, förrän de ha drivit konung Erik och Gunhild ur landet.» Därefter fortsätter sagan: »Sedan sköt han stången ner i en bergskreva och lät den stå där. Hästhuvudet satt vridet mot land, och han ristade runor på stången, och de innehöllo hela denna besvärjelse. Så gick han ombord på sitt skepp.» Jfr F. Jonssons edition, Altnordische Saga-Bibliothek, Heft 3, s. 189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
