Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frälsningsreligionen inympad moralism. Ännu i
Jobs bok och Psaltaren åberopa sig fromma själar
mot Gud på sin rättfärdighet.
Men moralismen tillfredsställer icke en djupare
religiös åtrå. Den fördrager icke idealets
skärpning och en högre tanke om Gud, utan förtränges
mellan båda, moralismen klämmes ihjäl mellan
Bergspredikans rättfärdighet och tron på Jesu
Kristi Himmelske Fader. Det sedliga kravets
innerlighet nerifrån, gudstrons höghet och
gudsumgängets innerlighet uppifrån blevo farliga för
moralismens trygghet. Redan för den pockande Job växte
Guds outgrundliga storhet, så att han måste säga:
»Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men
nu har jag fått se dig med egna ögon. Därför tager
jag tillbaka och ångrar mig i säck och aska.» Men
ännu mer överväldigande än skapelsens och
historiens under, alltets tysta oändlighet och
livsströmmens brus är Guds helighet. Gud är vida strängare
och närgångnare, än vi ens i våra bästa ögonblick
drömde. Har någon känt Guds förtärande eld,
glömmer han det ej, hur djupt han än bäddas i
mullen, hur högt han än lyftes i salighet.
Kyrkan var också först och sist en anstalt för
nåd. Men Guds nåd uppfattades icke, som av
Paulus och Augustinus, efter det sedliga samlivets
högsta analogi såsom Guds fria förlåtelse och
personliga barmhärtighet mot själen, utan den
tillhandahölls av kyrkan. Det fanns rika förråd. I
sakrament och allehanda kulter och fromhetsbruk erhöll
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
