- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
82

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lärare giva dem, skola de icke skämmas eller vara sena
att använda på andra, när de ha så god auktoritet för
deras användning.

Trilskhet.

78. Jag förutsätter nu den invändningen: »Vad för
något, vill ni då, att barn aldrig skola få aga eller
bannor för något fel? Detta blir detsamma som att
ge all slags oordning fria tyglar.» — Nej, icke så
mycket som man föreställer sig, om man slagit in på rätt
väg vid den första beredningen av deras sinne och vid
inplantandet av den respekt för deras föräldrar, som
förut nämnts. Ty såsom regelbundna iakttagelser
visa, gör stryk föga nytta, därest smärtan därav är det
enda straff, som barnet därvid fruktar eller känner.
Dennas verkan går nämligen förlorad lika fort som
minnet därav. Dock finnes det ett, men endast ett
fel, för vilket jag anser, att barn böra få kroppsaga,
och det är trilska eller uppstudsighet. Och även
härvidlag skulle jag vilja ha det om möjligt så ordnat,
att blygseln över agan och icke smärtan skulle vara
huvudsaken i straffet. Blygsel över att göra orätt och
förtjäna tuktan är det enda hämmande band, som hör
samman med dygden. Smärtan av riset, om ej
blygseln åtföljer den, går snart över och glömmes, och
genom vanan mister den hastigt sin skräck. Jag vet
barn till en förnäm person, som lika mycket höllos i
respekt genom fruktan att få sina skor avtagna som
andra barn genom rädsla för ett ris, som hänger över
dem. Någon sådan bestraffning anser jag bättre än
kroppsaga, ty det är för blygseln över felet och den
åtföljande skammen, som de böra vara rädda, snarare
än för smärtan, om man vill, att de skola få ett verkligt
ädelt[1] sinnelag. Men styvsinthet och trilsk olydnad
måste bemästras med våld och slag; för detta finnes
intet annat botemedel. Vilken särskild handling ni
än tillsäger gossen att göra eller underlåta, så måste


[1] Eng. ingenuous, jfr s. 44, noten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free