Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni skaffa er obetingad lydnad. Här ges ingen pardon,
här tales intet motstånd. Ty när det väl kommer till
en kraftmätning, en strid om herraväldet mellan eder,
såsom fallet är, om ni befaller och han vägrar lyda, så
måste ni ovillkorligen behålla segern, huru många slag
det än må kosta, om icke en vink eller ord göra verkan,
— såvida ni ej allt framgent tänker leva som er sons
lydige tjänare. Jag känner en klok och kärleksfull
moder, som av sådan anledning blev tvungen att slå
sin lilla dotter, genast denna kommit hem från
amman,[1] åtta gånger efter varandra på samma morgon,
innan hon kunde få makt över hennes styvsinthet och
få henne att foga sig i fråga om en mycket lätt och
likgiltig sak. Om hon hade upphört förr och slutat
vid den sjunde risbastun, hade hon fördärvat barnet
för alltid och genom sin vanmäktiga aga endast stärkt
dess gensträvighet, som sedermera näppeligen kunnat
botas. Men genom att förståndigt hålla i, till dess hon
böjt barnets sinne och gjort dess vilja mjuk, vilket är
det enda syftet med tillrättavisning och tuktan,
stadgade hon sin auktoritet fullkomligt vid allra första
tillfälle och mötte sedan alltid mycket beredvillig
foglighet och lydnad av sin dotter i alla stycken. Ty
liksom detta var första gången, tror jag, att det också
var sista gången hon någonsin slog henne.
Smärtan[2] av riset vid första tillfälle, som kräver det,
— och sedan fortsatt och förstärkt och ej bortlagd,
förrän den vunnit fullständig seger, — bör först böja
sinnet och stadga föräldrarnas auktoritet. Sedan bör
allvaret, parat med vänlighet, bevara den allt
framgent.
Om människor rätt betänkte detta, skulle det
göra dem försiktigare i användningen av riset och
käppen och hindra dem från att vara så benägna att anse
stryk för det säkra universalmedel, som bör användas
på måfå vid alla tillfällen. Så mycket är emellertid
säkert, att om det icke gör någon nytta, så gör det stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
