Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Om barns nyfikenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom de se andra göra. Vi böra icke träda sanningen
för nära, när vi tala med någon människa, men
allraminst med barn. Ty om vi kunna vara oärliga mot
dem, så icke blott svika vi deras förväntan och hindra
dem få kunskaper, utan vi fördärva deras oskuld och
lära dem det värsta av alla fel. De äro resenärer, som
nyligen anlänt till ett främmande land, om vilket de
ingenting veta, det borde därför vara en samvetssak
för oss att ej vilseleda dem. Och om än deras frågor
ibland icke tyckas vara så viktiga, borde de dock få
ett allvarligt svar, ty fastän de kunna förefalla oss
— som för länge sedan ha reda på saken —- som
onödiga spörsmål, så äro de dock av betydelse för dem,
som äro alldeles okunniga. För barnen är allt det
främmande, som är bekant för oss, och alla de saker,
som de möta, äro till en början okända för dem,
liksom de en gång varit det för oss. Lyckliga de, som
träffa på vänliga människor, som vilja finna sig i
deras okunnighet och hjälpa dem ifrån den.
Om ni eller jag sattes ned i Japan, utrustade med all
vår klokhet och allt vårt vetande, som göra oss så
inbilska, att vi kanske därföre så gärna missakta barns
tankar och frågor, skulle vi utan tvivel — om vi ville
taga reda på vad man där kan få veta — göra tusen
frågor, vilka skulle förefalla en högmodig och tanklös
japanes mycket onödiga och opassande, ehuru de för
oss vore mycket väsentliga och gjorde ett svar
mycket önskvärt, och vi skulle bli glada över att finna en
man, som vore nog tillmötesgående och artig att
tillfredsställa vår begäran och upplysa vår okunnighet.
När barnen möta något nytt, göra de vanligtvis den
fråga, som en främling brukar göra: »vad är det?»
Härmed mena de i allmänhet blott namnet, och
därför är vanligtvis det lämpligaste svaret på den frågan,
att man säger dem, vad saken heter. Den andra
frågan lyder vanligen: »vad skall det vara till?» Och
på den bör man svara riktigt och rakt på sak. Man
bör tala om för dem sakens användning och förklara,
på vilket sätt den tjänar ett sådant ändamål, detta så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
