Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som väljer något annat sätt att göra det, särskilt
att belasta lärjungens minne med hela ramsor av andra
människors ord, som denne ej har intresse för, kommer
förmodligen knappast att finna resultatet motsvara
halva den tid och möda, som använts därpå.
Jag menar härmed icke, att man ej skall giva
barnens minne övning. Jag tror, att deras minne bör
anlitas, men icke med mekaniskt inlärande av hela sidor
ur böcker, vilka, när läxan väl lästs upp och den svåra
uppgiften är överstånden, åter överlämnas åt
glömskan och för alltid försummas. Sådant förbättrar
varken minnet eller själsgåvorna i det hela. Vad de unga
böra läsa utantill av författare, har jag ovan nämnt.[1]
När sådana visa och lärorika yttranden en gång
anförtrotts åt deras minne, borde de aldrig få glömma
dem igen utan ofta förhöras på dem. Härmed vinnes,
förutom den nytta dessa yttranden i deras kommande
liv kunna göra dem såsom goda regler och iakttagelser,
också det, att de få lära sig att ofta tänka efter och
erinra sig, vad de skola minnas, vilket är det enda medel,
varigenom minnet kan bli snabbt och göra god tjänst.
Vanan att ofta tänka efter hindrar barnens tankar från
att löpa kring på måfå och kallar dem tillbaka från
onyttigt, ouppmärksamt kringfarande. Därför tror jag
det kan vara nyttigt att dagligen giva dem något att
lägga på minnet, men alltid någonting, som är i sig
själv värt att minnas och som ni aldrig vill se
bortfallet ur deras hågkomst, närhelst ni frågar eller de själva
söka därefter. Sådant tvingar dem att ofta vända sina
tankar inåt, och en bättre vana kan man icke önska
deras själsliv.
177. Men under vems vård ett barn än ställes för sin
undervisning under de ömtåliga och bildbara åren av
sitt liv, ett är säkert: det bör vara en person, som
betraktar latin och språk i det hela som det minst viktiga
av uppfostran, en person som vet, hur mycket dygden
och en god sinnesart äro att föredraga framför varje
slags lärdom eller språkkunnighet, och som därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
