Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevärdigade honom ej med någon upplysning. Slutligen
erfor han dock, att det var dottern till vojvoden från
Kovno, som för en tid uppehöll sig i Kijev.
Följande natt klättrade han med en sant akademisk
djärvhet över palissaden till trädgården kring huset,
hävde sig upp i ett träd som sträckte grenarna ända
upp till taket, slank ditöver ifrån trädet och
praktiserade sig genom skorstenen raka vägen ned i den
skönas sovrum. Hon satt just då framför ett ljus och
löste sina kostbara örhängen.
Då den vackra polskan plötsligt såg en främmande
karl framför sig, blev hon så förskräckt att hon ej fick
fram ett ljud. Men när hon såg att djäknen stod där
med sänkta ögon och av blyghet icke vågade röra
en lem, och när hon igenkände densamme som hon
sett stupa på näsan i gatan, brast hon åter ut i skratt.
Dessutom fanns det ingenting att frukta i Andreas
uppsyn: han såg rentav mycket bra ut. Hon skrattade
av full hals och hade länge förfärligt roligt åt honom.
Den vackra flickan var ombytlig som alla polskor;
men hennes ögon, hennes härligt klara ögon hade denna
långa fasta blick, som lovar beständighet.
Den stackars djäknen vågade ännu ej röra ett finger
och kände sig som bunden i en säck, när vojvodens
dotter käckt gick fram till honom. Hon satte sitt
glänsande diadem på hans huvud, fäste sina örhängen i
hans läppar och kastade över axlarna på honom en
genombruten chemisette med guldbroderade festoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
