- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
179

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Johannes Brun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

og ruste, men vi må ikke gå på deres gentile
Stockholmslokaler, uden på de gamle kroger,
som have någet att fortælle.“ Nå, jag fann
icke något bättre än att ledsaga Brun till
gamla “Tre Remmare“, som låg i hörnet af
Regeringsgatan och Smålandsgatsbacken. Under
vägen satte jag Brun in i ställets historia,
och han hörde intresserad på, i det han allt
emellanåt stannade och högg mig i rockslaget.
Slutligen hunno vi fram och trädde in i den
gamla välkända lokalen. På min fråga, om
“skrubben n:r 4“ var ledig, svarades ja, och
kyparen skyndade beskäftigt att öppna dörren
till denna Bacchi lilla helgedom med dess
uråldriga möblemang. Johannes tog af sig
hatten liksom i en kyrka, steg in, såg sig
omkring med en strålande blick på hela det
galleri af Bellmansfigurer, som klädde
väggarna, och yttrade med af rörelse darrande
stämma: “Gud signe dette pene rum med
alle dess store skaldeminderj og tak, gamle
ven, for du förte mig hid!“

Vi voro snart hemmastadda, och som det
var i september månad oeh således kräfttiden
stod i sitt flor, beställdes ett väldigt fat med
de präktiga skaldjuren jämte sedvanligt
tillbehör, och i väntan på anrättningen slogo vi
oss ned. Det var roligt att se på Johannes.
Han vågade knappast sätta sig på den gamla
skinnstolen; han tog den först försigtigt,
vände den upp och ned, synade den och
smekte den med mild hand samt utbrast:
“O, du store, glimrende, herlige Bellman!
På denne stol har du så månge aftner sutit
og drömt i sorg eller glæde; skal jeg, usle
gykler, vove slå mig ned på denne helge
plads?“ Ändtligen kom vårt kräftkalas och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free